— Ni kommer ju raka vägen från slottet, sir, sade Phoebe, när hon räckte Robert sockerskålen. ! — Ja, jag for derifrån för en timma sedan. — Mådde mylady riktigt bra, sir? — Ja, det gjorde hon. — Var hon glad och munter, som hon brukar vara? I — Ja, alldeles som vanligt. I Phoebe drog sig vördnadsfullt undan, efter att ha terverat theet, men när hon lagt handen på låset talade mr Audley åter. — Ni kände ju lady Audley på den tiden hon var miss Lucy Graham frågade han, — Ja, jag var hos mr Graham, när wylady var guvernant der. — Såå, var hon länge i doktorns hus? — Halftannat år, sir. — Och hon kom dit från London ? — Ja, sir. — Och hon var ju faderoch moderlös? — Ja, sir. — Alltid lika glad som nu? — Alltid! Robert tömde sin thekopp och räckte den till mrs Marks. Deras blickar möttes; uttrycket i hans ansigte var likgiltigt, men det i hennes lifligt och forskande. — Den qvinnan skulle passa i en vittnesbänk, tänkte han, det skulle vara en slug jurist, som kunde genera henne vid ett förhör.