Göteborgsposten – 19 februari 1863, sida 3

Ett turkiskt bad. (Ur engelska tidskriften Once a Week.) Hårom morgonen, då min gamla, respektabla tant strängt uppfordrade mig att insvepa min hals i en 6. k. ami och att pådraga dubbla rockar, tjocka ull-vantar samt yllekläder af alla slag, och dessutom på det högtidligaste varnade för plötsliga temperatur-ombyten, trodde jag lika fast på hennes föreskrifter, sum jag fordom brukade tro på de heliga sentenser, som vi finna uti förskrifter. — Skyndande ned till min klubb, alltför väl inpackad att kunna med lätthet röra min kropp, en lefvande hög af ylle, mötte jag händelsevis Tom Glasters, glada Tom, kalla de honom. Hvad för slag, din gamle krabart, sade han, är det på det sättet, du försöker att utestänga kolden?; och bärmed gaf han mig en mjuk knuff genom min tjocka ylle-rustning. Kom med mig till V. och tag ett turkiskt bad, och sitt sedan uti starkt drag en half timma, med endast ett lakan omkring dig — det är rätta sättet att härda dig mot köld, min gosse. Stå i ett lakan i detta vädret! utropade jag fasande och med skallrande tänder. Tack skall du ha. Men du måste, svarade han på sitt lugna beslutsamma sätt, tagande min arm, och utan vidare marscherande af med mig i triumf. Jag visste att jag stod i begrepp att på ett öfverlagdt sätt våldföra mig på min tants känslor och att tvärt bryta med hennes yllekläder och tröstare; men huru det var, befann jag mig under en tjusning, och myd Tom måste jag gå. Stå i ett lakan i detta vädret! utropade: jag ännu en gång bönfallande. Stå i ett lakan! Alldeles — och få rätt tresligt till på köpet.