Göteborgsposten – 18 februari 1863, sida 3

En envis man. I Queens Benchs akuldfängelse i London har länge en hr Whittington sutit inspärrad för en obetydlig bötesumma, som ban är dömd att betala, men alldeles icke vill erlägga. Ilan har sjelf erbjudit sig att bevisa, att ban eger en förmögenhet af 1 million pund sterl. och icke har ett öres skuld, men icke desto mindre vill han göra bankrutt blott för att slippa bela dan omnämnda bötessumman. Hans ansökan att blifva försatt i konkurstillstånd har emellertd icke blifvit blifvit bifallen. Damerna börja nnmera både i Frankrike och Tyskland att bortlägga de harneskartade snörlifven och begagna i stället ett slags breda skärp, hvilka, på samma gång de gifva lifvet en viss stadga, låta kroppen bibehålla hela ain naturliga smidighet. Grasskrist på Nora kyrkogård. Ilär hvilar Minet och saknaden af Charolina Jobanna Andersdottar. : Sanningens nytta. Från Baden-Baden berättas följande spelhistoria: En rik fransman med sin fru satt bredvid rouletten och beskådade spelet. — Om jag för en gång skulle spela på det tal, som anger min ålder, sade frun. — Ja gör det, hvar och en fru, som första gången spelar på sitt rätta äldersnummer, vinner bestämdt. — Alla blefvo nyfikna att se hvilket nummer, damen skulle markera. Hon tog två louisdorer ur sin börs och satte dem på 30. — Trettiosex, ljöd eroupierns röst efter en väntansfull paus. — Ser du, sade mannen, vändande sig till sin hustru, hade du varit uppriktig och sagt sanningen, så bade du nu vunnit 72 louisdorer. ———