Göteborgsposten – 18 februari 1863, sida 2

massa skandinaver blefvo arresterade säsom misstänkta för någon ryslig konspiration, hvilken, på detta sätt qväfd, naturligtvis aldrig kom till utbrott. På sednare tiden hafva de flesta nordboarne brukat sammankomma på Caså de la Regence, der man har den rikaste tillgången på nordiska tidningar. Detta kafå är för öfrigt verldsbekant såsom samlingsplats för de största schackspelare. Ett tredje ställe der nordboerna hafva för sed att intaga sin domi tasse är Cafså de Suede. Här hållas inga andra nordiska tidningar än svenska, och Caf de Suede är derföre till sin publik mera uteslutande svensk än de begge förstnämnda. Dertill är det det enda ställe der man erhåller Cederlunds kalorikpunsch och ännu en annan svensk målfägnad: en sup och en omörgåslGargongen tyckes ha fått i sitt hufvud att den sednare anrättningen är en conditio sine qua non för svensk tillvaro och arbetar derföre flitigt med att lära sig prononciationen af dessa för honom så mystiska ord. Dessa tre ställen äro, som sagdt, de egentliga samlingsställena för de skandinaver, som vilja råka landsmän och läsa nordiska tidningar, och man har på dem tillfälle att inhemta dagens nyheter från hemlandet. Önskar man deremot för nytta eller nöje något arbete ur hemländska litteraturen, kan en sådan önskan endast med stor svårighet och kostnad tillgodoses, alldenstund i Paris ej finnes någon bokhandlare som tillhandahåller skandinavisk litteratur. Behofvet deraf är emellertid erkändt och obestridligt. Så väl resande, som för någon längre tid stanna qvar i Paris, som framförallt härvarande artister, ingeniörer och handtverkare, af hvilka sednare finnes från de skandinaviska länderna ett ganska stort antal, klaga med rätta öfver den nästan oöfvervinnerliga svårigheten att kunna följa med de litterära företeelserna i hemlandet som ock öfver bristen på sådana solidare arbeten, hvilka de vid ett eller annat tillfälle kunde behöfva rådfråga. För att afhjelpa denna brist hafva nu, som jag redan nämnt, härvarande skandinaver haft ett par sammankomster för att öfverlägga om möjligheten att bilda ett skandinaviskt bibliotek samt om bästa sättet att dervid tillvägagå. Qvacksalverier äro visserligen någonting som med rätta fördömes såväl af läkare som bildade personer i allmänhet, men säkert är dock att bland folket, och särdeles bland så kallade kloka gummor och gubbar en mängd verksamma medel äro bekanta, hvilka den moderna läkarevetenskapen icke drömt om, och som tyckas vara qvarlefvor från den tid, då besagde vetenskap stod närmare trollkonsten än någonting annat. Också föraktar icke den fördomsfrie vetenskapsmannen de lärdomar, som kunna hemtas ur dylika källor. Ett nytt exempel härpå berättas af en sedan lång tid i England praktiserande läkare, ett exempel som vi ej blott berätta för dess egendomlighets skull utan äfven för den praktiska nytta man kan draga af detsamma. Händelsen var följande: Besagde läkare fick såsom ganska ung under sin vård ett mindre barn, hvilket blifvit illa och, såsom läkaren sjelf trodde, ohjelpligt brändt på bröstet samt öfver strupen. Han applicerade secundum artem de på den tiden vanliga stimulantia och lemnade barnet skrikande under plågorna som förorsakades af läkemedlen. Efter några timmar besökte han åter sin lilla patient och fann barnet till sin öfverraskning i en lugn sömn. Öfver brännsåren hade man strukit en besynnerlig kritfärg. Det var en gammal klok gumma som applicerat den och derigenom bragt den ortodoxa behandlingen på skam. Läkaren analyserade färgen och fann den innehålla krita, linolja och vinättika. För att inse hela nyttan af detta botemedel emot brännsår, behöfver man blott svagt bränna sina egna fingerspetsar och derpå använda detsamma emot svedan. Man kan på detta sätt få något begrepp om den lindring det skänker vid svårare brännskador. Redan i första ögonblicket försvinna en god del af smärtorna, och inom vida kortare tid än eljest är fallet läkas brännsåren. — För att bereda botemedlet, bör man sammanblanda krita och lineller matolja till konsistensen af vanlig honung. Derpå tillägges vinättika tills blandningen blir ungefär som sirup. Den påstrykes derefter med en mjuk borste eller fjäder. För hvarje påstrykning erfares en högst angenäm afkylning. Om skadan är svår och isynnerhet om den törefinnes i bröstet, ger man en fullvuxen OM VONNnOn oo on mREN———-— JS— —s OVäE -——-—5—-—-5-—-e5e-——n -eq—— —— --———— —— qwqzVAZ ww mm wp je pm 7—U—T—22222i2i2i2i244222 L— (4H7m4—