Göteborgsposten – 18 februari 1863, sida 1

Han länge burit dagens tunga I vettets tjens:, på mödans stig; Men stolt man vägrade den unga Att få sitt ord som Man för sig: Så kom ett mörker öfver landet, — Dess skugga på vår endrägt föll, Och slappadt var föreningsbandet, Som Samfundskroppen sammanhöll. Ty rubbad i dess djup var grunden, Som Sverges sanna lycka bar, Och Folkets röst var tyst, och bunden Dess kraft i multna fjättrar var. Vår Kung det såg. — Hans hjerta sade Hvad Han sitt rike skyldig var. Han gaf det bästa som Han hade: Hans Kunga-bref på bättre dar — En rättvisans och fridens gåfva, Ett Testamente af Hans hand, Hvars gyldne Kunga-ord oss lofva Välsignelse för Stad och Land. Må var välsignelse vi gifva Åt folk-kär kung och åt Hans Män, Som icke ville sönderrifva Men läka Statens sår igen. Må vi det ansvar djupt betänka, Som denna gåfva på oss lagt! Må Gud sin kraft åt Folket skänka, Att Det med ära bär sin makt! Kl. omkr. 8 steg man från bordet och kort efter begåfvo sig gästerna ned på Gustaf Adolfs torg för att beskåda eller ansluta sig till det vid nämnde tid der samlade fackeltåget. Detta den för ögat mest tilltalande delen af dagens högtidlighet, hade vid åttatiden under musik satt sig i rörelse från Jernvägstorget, der deltagarne samlat sig. Vi omnämnde i gårdagens nummer tågets sammansättning, hvarföre det torde vara onödigt att här återkomma dertill. Såsom fallet alltid är med dylika högtidligheter, var anblicken af fackeltåget högst pittoresk, så mycket mer som arrangementerna voro goda, deltagarne talrika och väderleken gynnande. Skenet från facklorna, starkt nog för att göra kontrasten med den mörka natthimlen, på hvilken blott en och annan stjerna tittade fram, högst slående, de fladdrande brokiga fanorna, musiken, röken från sacklorna, de än starkt upplysta än likt skuggor försvinnande gestalterna af tusentals åskådare — allt detta bildade ett helt af stor effekt. Sedan tåget efter att ha passerat norra och södra hamngatorna, anländt till Gustaf Adolfs torg och der ordnat sig, uppstämdes af de mycket talrikt församlade sångarne några fosterländska sånger samt dessutom tvenne norska sånger. Ester tolksången och ett fyrsaldigt hurrarop för H. M:t konungen, upplöstes tåget. Sedan facklorna blifvit släckta och de sista tonerna af sången och hurraropen förklingat, började folkmassan skingra sig. Deltagarne i den subskriberade sexan samlades derefter i Bloms salar, till ett antal af omkring 500 personer. Stora salen var här festligt dekorerad under målaremästaren Rubensons ledning. Å ena fondväggen prunkade en större dekoration at god effekt. Bakgrunden föreställde ett nordiskt landskap, å hvilket solen höjde sig öfver bergstopparne, spridande sina strålar kring H. M:t Konungens otvan anbragta, krönta namnchiffer. Detta nordiska landskap, som utfylldes åt sidorna genom naturliga granar, presenterade sig genom en grönomslingrad kolonnad, hvars fronton öfverst pryddes af en rik sandekoration kring Svenska vapnet, och nedtill af en stor bandeau, å hvilken i halfalnshöga bokstäfver lästes: Framåt! Denna bandeau slingrade sig öfver guirlander, hvilka förbundo det svenska vapnet med tvenne mindre sköldar, af hvilka å den ena lästes: L. de G. (initialerna till justitiestatsministerns namn), och å den andra: Den 14 Jan. 1863 (dagen då det kgl. representationsförslaget öfverlemnades till rikets ständer). På midten af salens ena långsida var