Göteborgsposten – 16 februari 1863, sida 2

—— ——— — —— —————— En ochåskärra väntade i dimman på brudparet för att föra dem till deras nya hem, och några af byinnevånarno, som voro bekanta med Phoebe, stodo vid kyrkogårdsporten för att taga afsked af henne. Hennes matta ögon, som blitvit ännu mattare af utgjutha tårar, voro omgifna af röda ringar. Dessa tecken till sinnesrörelee misshagade brudgummen. — Hvarför har du lipat, tös? eade han argt. Du kunde ju sagt mig på förhand att du icke ville haft mig. Tror du jag skall mörda dig? F. d. kammarjungfrun svepte darrande sin lilla sidenkappa omkring sig, när han yttrade dessa ord. — Du fryser i den der grannlåten, sade Lukas stirrando missbelätet på hennes dyrbara drägt. Det är också eg-t att inte qvinnorna kunna klä sig efter sitt stånd. Jag tänker inte köpa dig några sidenklädningar, lita på det. Han lyfte den skälfvande bruden upp i schäsen, svepte en grof öfverrock kring henne och reste i den gula dimman, helsad af två eller tre pojkars matta hurrarop. Phoebes plats hos mylady fylldes af en kammarjungfru från London, som briljerade i atlasklädning och rosenröda band i mössan, och klagade bittert öfver enformigheten på Audley Court. (Forts.)