Göteborgsposten – 14 februari 1863, sida 2

Article Image
platsen sör densamma och började derföre att springa. En vaktstation låg bredvid vägen och ur densamma trädde en soldat, hvilken sann deras språngmarsch misstänkt och befallde officerarne stanna. Dessa frågade hvad han ville, hvarpå denne ej gaf annat svar än det alltsör tydliga att med kolfven af sin muskött slå den förste af officerarne i hufvudet, hvarpå han kallade ut vakten. Alla tre, som blott hade spatserkäppar till sitt försvar, blefvo nu angripna och temligen duktigt påpelsade. Efter ungefär tio minuter framträdde den vakthafvande officeren, men i stället för att ställa saken till rätta, befallde han att engelsmännen skulle häktas, och detta oaktadt de för honom uppgåfvo sin rang och nationalitet. Under eskort fördes sångarne dagen derefter till fots och likt förbrytare in till Rio Janeiros poliskammare och blefvo till en början insatta i det allmänna fängelset, der de befunno sig i sällskap med 70 stycken af samhällets utskum. Då de inlåstes frågade de fångvaktaren om man verkligen kände deras rang och ställning, hvarpå denne svarade jakande. Längre fram på aftonen blefvo de förda till en annan renligare del af fängelset och slutligen till häktet för politiska förbrytare. Likväl srigåfvos de dock först på tredje dagen derefter. Tre veckor senare anklagades de för att vid omnämnde tillfälle ha varit druckna, utan att likväl något sådant kunde bevisas. Britiska ministern, mr Christie, fordrade då en fullkomlig upprättelse för den ovärdiga behandling som blifvit bevisad emot dem, äfvensom att den först omnämnda skadeersättningen af tio tusen pund skulle utbetalas. Brasilianska regeringen vägrade dock såväl det ena som det andra. I ett ultimatum gaf då mr Christie Brasilianska regeringen några dagars besinningstid, men äfven efter förloppet af dessa följde ett vägrande svar på båda fordringarne. Påföljande morgon ångade tvenne engelska örlogsmän Curlew och Stromboli ut ur Rios hamn. Deras afsigter blefvo snart bekanta genom ett telegram från den optiska telegrafen, af innehåll: Ett brasilianskt skepp har blifvit uppbringadt och bogseras nu af en britisk örlogsångare. Detta väckte ett oerhördt uppseende i staden. Många ville ej tro derpå, utan skyndade att se med sina egna ögon. Men alla tvifvel häfdes, då på eftermiddagen d. 4 Januari Stromboli anlände ochidet blef bekant att detta skepp uppbringat fem seglande fartyg och en ångbåt, alla brasilianare och värda vida mera än den summa som fordrades. De tagna fartygen blefvo aflemnade en hamn kallad Palmas Bay, under vård af Curlew, hvarefter Stromboli förde de passagerare som funnits på dem till Rio. Dessa omtalade med högsta beröm det vänliga bemötande och den gästfrihet som blifvit dem bevisad af engelsmännen. Spänningen i stadan blef emellertid allt starkare, torgen fylldes af uppretade solkhopar, och några holändska officerare, som tillfölje af de liknande uniformerna blefvo tagne för engelsnän, blefvo rätt svårt misshandlade innan misstaget insågs. På aftonen samma dag hölls konselj, i hvilken kejsaren sjelf presiderade, och sedan den i flera timmar öfverlagt angående den förargliga saken, fann den slutligen att ingen annan utväg var möjlig än att kyssa den agande handen och bifalla engelske ministerns begäran om penningeersättning för mordet på de engelska matroserna och plundringen af skeppet, samt medgifva att det skulle hänskjutas till konung Leopold af Belgien att afgöra, huruvida misshandlingen af officerarne kunde anses berättigad eller ursäktlig. De uppbringade skeppen blefvo derefter genast nilemnade, men uppretningen bland innevånarne Rio är fortfarande stor. Tinrånoline af da RNiauor(a elonrrr.

14 februari 1863, sida 2

Thumbnail