Göteborgsposten – 13 februari 1863, sida 3

mÅ PFÄÖUL. HAYTÅU USER 144 SN TORRES Så WMV. Härefter öfvergick Favre till sjelfva saken. Han ville ej bestrida Frankrikes rätt att intervenera i Mexico på grund af der rådande anarki; men det var den utsträckning, man på senare tider gifvit expeditionen, som han fann tadelvärd. Var det dessutom rättvist, att Juarez (Mexicos president), som först i slutet af 1861 kommit spetsen för mexicanska regeringen, skulle bära hela tyngden af Frankrikes, vrede? Han hade ej väl blifvit president, förrän Frankrike tillställt honom sina fordringar; det var att rubba hans makt, medan den ännu var svag. Om man ville gå till botten med saken, hade kriget framgått af en monarkisk hypotes, som utkläckts inom några landsförvistas hjerna. Man hade icke ens förblifvit stående vid denna hypotes; ty de landförvista talade endast om mexicanska elementer, under det Frankrike bragt å bane främmande sådana, hvilket förvirrat frågan och medfört en stor förlust i menniskor och penningar för Frankrike. Efter att särskildt hafva förebrått regeringen denna dubbelhet i dess politik, visade Favre, att ministern utan portfölj ocb utrikesministern motsagt hvarandra med hänsyn till erkehertig Maxs tillkommande kandidatur. Han förklarade, att man fört kammaren bakom ljuset genom att påstå något, som icke varit öfverensstämmande med sanningen, och att Frankrike, om det vetat det, kanske icke skulle gått till Mexico endast och allenast för att störta en regering. Man ville återinsätta Almonte och störta hans medtäflare. Om man kommit i en annan afsigt, skulle man funnit vägen öppen till Mexico; men mån hade ledt denna sak på ett högst oskickligt sätt. Mexico var skyldigt Frankrike 5 till 6 millioner, och man fordrade 60! Och ministern sjelf låtsade sig vara okunnig derom! Härpå öfvergick Fayre till den Jickerska fordran och lemnade öfver den en kort historik. Jicker var en ochweizare, som kommit fattig till Mexico, der han skaffade sig en förmögenhet af 3 millioner, hvarefter han kastade sig i en mängd stora industriela angelägenheter, hvilka slukade ofantliga kapitaler, så att år 1859 hans affärer voro mycket förvirrade. Vid samma tid huserade Miramon, som äfven kommit till dåliga affärer. Miramon vände sig till Jicker, eom erhållit rättighet att för allmänheten framlägga sitt program till lån. Mexico var öfversålladt med salskt mynt och assignater. Isynnerhet cirkulerade då. Peza-obligationerna, utfärdade år 1856, med stor värdeminskning; de djerfva spekulanterna emottogo dem till 7 proc., men den vanliga kursen var 6 proc. Det öfverenskoms mellan Miramon och Jicker, att pappersmynt skulle utfärdas för 15 millioner piastrar; regeringen garanterade lånets liqvidering efter 5 års förlopp, och räntans inbetalning hvart halfår. Men mexicanska regeringen fick ej emottaga de 16 millionerna; hon måste hålla till godo med Peza-obligationerna till nominel kurs, med vilkor, att 25 proc. skulle betalas i klingande mynt och dessa 25 proc. vara befriade från alla afbränningar. Ett kommissionsarvode å 20 proc. blef dessutom tillförsäkradt Jicker, och då han var orolig för inbetalningen af halfårsräntorna, begärde han att de för denna inbetalning nödiga tpenningarne skulle qvarblifva i hans händer. Till denna otroliga grad förminskades lånesumman, innan den! kom in i regeringens kassor, och för detta resultat utgaf man 15 millioner i papper. Men endast 589,000 piastrar blefvo tecknade af allmänheten, och mer än 14 millioner förblefvo i Jickers ego, hvilka han ej kunde negociera. Fortligen, allt hvad Jicker personligen betalade för de 15,000,000 piaster sedlar, som han erhöll, var 566,000 piaster! Frankrikes egen fordran hos Mexico var 60 millioner francs; men Frankrike ville äfven uttaga Jickers (en föregifvens fransmans) påstådda men orättvisa fordran af 74 mill. fres (15 mill. piaster). Mexico skulle antingen utbetala dessa ofantliga summor eller blifva underkufvadt. Men hvad var den Jickerska angelägenheten? En stöld, som Miramom och den schweiziske bankiren begått emot allmänheten ... Med hvad rätt var Frankrike i Mexico, hvarföre ville det störta Juarez, fast han lemnade garantier, och hade Frankrike något gagn af att så draga ut på det ena äfventyret efter det andra och för blotta chimärer offra sina soldaters blod? Vet man väl hvart det skall gå? Juarez skall kasta sig in i de fria provinserna och der resa trupper, utan att man skall kanna dit förfölja honom. Ty efter 69 lieues väg till Mexico, skall man ej kunna tillryggalägga 900 lieues för att nå Juarez. Blott för att komma till Orizaba, ha vi gifvit ut 104 millioner, eller 4 mill. pr lieue. Om man vill gå längre än till Mexico (hufvudstaden) skola Frankrikes alla skatter ej räcka till. Är 1848 förklarade Förenta Staterna Mexico krig, och i detta krig emot ett land invid deras gränser utgåfvo de mer än 100 mill. dollars, och kriget varade 2 år. Hurn akalll det då bli med att krigs I aaa 1l;anag hartad? V; alala tvinmaa — — — — Tss— — — LURA —SS — — AA MA — T Mm Ma