Göteborgsposten – 13 februari 1863, sida 1

nufvudbyggnaden. Kanhända ha dock de största sörändringarne försiggått i förfriskningsdepartementerna, med deras långa rader af toma diskar, tråkiga bord och torra öltappningsmaskiner — alltsammans så tydligt talande om försvunna festligheter, att det är rent af pinsamt att se på dem. Stora qvaniteter af det ofantliga bordkärlsförrådet såldes öre jul, men en auktion skall nu företagas under loppet af tre veckor för att bli qvitt resten. Äfven i London är det svårt att med ens försälja 1,000 st. matbord, 16,000 st. vinglas, 22,000 muggar, med tillhörande bordlukar etc. Då efter expositionens tillslutande de qvarvarande artiklarne såldes på auktion gingo priserna rätt högt, och återstoden af den indiska samlingen såldes hos Christie och Manson med nästan lika god vinst som under ex positionen. De utländske utställarne som sist anlände voro de sista att aflägsna sig. Österrike hade först utrymt sitt gods och Frankrike sist. Det förra som sålt nästan allting hade blott föga att bortföra; det senare, mindre gynnadt af framgång, fick åter föra hem nästan allt hvad det sändt. Utdelningen af prismedaljerna är nu nära afslutad i England och har utförts på det billiga och praktiska sätt, att byggnadens tjenstemän helt simpelt utlemnat medaljerna till de utställare som infunnit sig och bevisat sin identitet. För öfrigt håller man nu på att utarbeta de statistiska rapporterna öfver expositionen. Dessa rapporter utvisa att ingen brist på något sätt uppstått och att garantörerna ej benöfva att tillskjuta något för bestridande af det stora företagets kostnader. Man har ännu ej fattat sitt beslut om sjelfva byggnadens ide. Det föreslås att den till en början skall öppnas såsom en promenad för allmänheten. Dess ofantliga proportioner och rika effektfulla dekorering kan nu till fullo uppfattas och såsom byggnad betraktad har den aldrig förut blifvit skådad med sådan fördel.