Göteborgsposten – 13 februari 1863, sida 1

D — I skeppet stär en enslig staty med bönsallande blick och utsträckt hand liksom protesterande mot att öfvergifvat och bedjande att blifva bortförd. Framför den öppning der Bensons stora klocka en gång var placerad och med sina timslag mätte tiden, finnes ännu det brokiga tempel, ur hvilket den färgade Venus lik en drottning på ett karamellsomslag brukade rikta sitt fadda småleende mot hopen. Det synes ett litet hål i golfvet der den vackra Glasgow-obelisken en gång stod, hvilken nyligen såldes under klubban för 100 p. st. — troligtvis mindre än hvad förgyllningen är värd. Golfvet är mycket slitet och sjelfva färgen bortnött från pelarne, der de besökande brukade trängas och knuffas under det polismannen ropade sitt gå på, ladies och gentlemen! på det att alla i sin ordning måtte få se Koh-i-noor och de öfrigt glittrande stenarne i Garrards exposition. Romerska afdelningen ser ut som en öfvergifven verkstad, och en ännu våt fläck på andra sidan af byggnaden utmärker den plats, hvarest den lilla vanmäktiga fontänen brukade kasta sina droppar kring golfvet och besvära hvarochen som nalkades densamma. Utom ett eller två dylika små landmärken känner man ej igen någon enda plats i den stora rymden och förlorar nästan all uppfattning af lokaliteterna. Blott med svårighet kan man finna spåren efter möbelafdelningen samt bestämma gränserna för glas och porslinsafdelningar. De afskrankningar som fordom skilde dem åt äro nu borttagna, eller, hvad som är ännu mera förvillande, förefalla, beröfvade som de nu äro alla de sköna orneringar, hvilka fordom prydde dem, liksom nyligen utförda arbeten, öfver hvilka de röda baneren högre upp med inskrifterna engineering, naval architecture eto. alldeles icke lemna någon förklaring. Den trägnaste besökande, den mest vaksamme tjensteman skulle ha svårt för att nu utpeka gränserna för de stora afdelningarne i det inre, med hvilka man för någon tid sedan var så väl bekant. På den utländska sidan är en hel mängd af halm och papper, bland hvilket hela flockar at hungriga och qvittrande sparfvar ifrigt söka efter en måltid och förfärade flyga upp, då man nalkas åt detta håll. Ett eller två ruskiga glasskåp, med sina fönsterrutor betäckta af ett dam som döljer innehållet äro här märkta med orden: till salu, och midt emot svenska afdelningen strida de båda skandinaverna, slutna i den dödliga omfamningen på kanten af ett hål i golfvet nära dem, liksom det vore ämnadt till en graf för den besegrade. Franska afdelningen är lika naken och tom som den var ett par dagar före öppnandet, och blott några suddiga pappersremsor visa hvar dess utsökta papperstapeter voro exponerade. Under den vestra dömen stå de höga stolpar qvar, hvilka uppburo Englands och Gothas vapen, men äro beröfvade alla sina kungliga emblemer, tillochmed de små förgyllda knopparne på deras toppar. Af alla de ifriga hvirflande hjulen och sig höjande och sänkande pistoner i maskineri-annexet finnes nu ej ett spår. Der synes ingen ånga, inga folkhopar, intet buller, intet af hela detta nästan ändlösa perspektiv af lif och rörelse, hvilket tycktes ha en nästan magisk kraft öfver dem som besökte expositionen. Man kan nu låta blicken ila genom hela annexets längd, utan ett enda afbrott, undantagande på de få ställen, der ekonomiska utställare ha borttagit golfvet för att sälja teglet i grundläggningen. Ehuru toma se målningsgallerierna ut som de alltid gjort — så utomordentligt lämpliga för uthängande af taflor, att det tyckes vara ett slöseri med arbete och kapital att lemna dess långa väggar oupptagna. Hufvudgallerierna i byggnaden äro om möjligt ännu svårare att orientera sig i än i