Göteborgsposten – 11 februari 1863, sida 2

omfattande utställning är ett stort steg för närmandet mellan folken, och då genom närmandet rådande fördomar och missförstånd bäst .och säkrast undanrödjas, för att efterträdas af mera förtrolighet och ömsesidig aktning, är naturligen uppnåendet af en exposition ett önskningsmål för oss alla. Vi förlita oss på, att den del af våra brödraländers press, som i Nordens utveckling i frihet och välstånd ser en af sina käraste tankar, och som ej helst vill vistas i den egoistiska ensidighetens och isoleringens dimmiga atmosser, skall skynda att söka bearbeta stämningen hos deras resp. läsare i en för saken gynsam riktning, ty härvidlag är kraftigt understöd af den allmänna meningen i Danmark och Norge lika behöflig för atsigtens uppfyllande som de ansträngningar man skall vilja göra här i landet. Vi äro Aftonbladet tack skyldige, derföre att det bragt saken å bane, och hoppas att med snaraste få se en närmare detaljerad plan deröfver. Aftonbladet yttrar emellertid bland annat: Dessa expositioner ha blifvit kallade den praktiska demokratiens fester, och de göra skäl för detta namn, ty de utgöra verkligen — ehuru af en helt annan art än de forntida nationela täflingsspelen vid Olympia och Delphi ett slags stora nationulhögtider, der nutidens medborgare täfla om höga pris: deras industriela tillverkningars anseende, personlig utmärkelse för le, mod och trohet i industriens tjenst, samt en värderad offentlig belöning. Dessa arbetets högtider datera också sitt ursprung från den tid, då de demokratiska ideerna genom franska revolutionen började utöfva ett så mäktigt inflytande på alla förhållanden i Europa. Den första europeiska industriexpositionen egde rum i Paris 1798, föranstaltad på Marsfältet af Directorium och firad såsom en folkfest. År 1819 bestämdes, att de allmänna franska industriexpositionerna skulle återkomma hvart femte år, och de ha allt sedan egt rum med stigande glans och ökadt deltagande, under det man äfven i flera industriösa provinsstäder, såsom Lyon, Mählhausen m. fl. tid efter annan genom särskilda expositioner gjort lyckliga försök att representera en mera begränsad industriel krets. Frankrikes föredöme i detta hänseende följdes efterhand af andra europeiska stater, och bland annat ha flera allmänna tyska expositioner egt rum, bland hvilka den i Mänchen år 1854 var särdeles omfattande och af stort intresse. Afven i vårt land fick iden snart insteg. Redan för nära ett halft århundrade sedan vidtogo åtskilliga enskilda personer några mått och steg, för att framkalla en inhemsk industriexposition och det lyckades dem verkligen att åvägabringa en sådan, som emellertid var alltför obetydlig, för att kunna framkalla nägot varaktigt intresse. Ar 1834 öfvertog Svenska Industriföreningen det värfvet att föranstalta och ordna en sådan exposition och resultatet öfversteg betydligt all förväntan, i det den af föreningens komit med stor omsorg uppgjorda katalogen upptager ej mindre än 2002 nummer. Derpå följde expositioner: år 1840 med 1075 n:r; 1844 med 1245 n:r af 197 exponerande samt 1847 med 1883 n:r af 215 exponerande. Vid 1844 års riksdag bestämdes ett statsanslag af 4000 rdr banko såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för blifvande expositioner. Derefter föranstaltades år 1851 en industriexposition i Brunkebergs hotell med särskildt uppförda annexer på Brunkebergs torg (ruskiga i åminnelse), men då vi icke ha tillgång till katalogen öfver nämnde exposition kunna viej uppgifva antalet af då exponerade industrialster, men förmoda, att det varit något större, till följd deraf att genom statsanslaget lättnader kunnat beredas de exponerande i fråga om fraktomkostnader m. m. Sedan dess ha snart tolf år förflutit och under hela denna tid har icke någon svensk industriexposition egt rum oaktadt anslag af ständerna varit beviljadt för åvägabringande af en sådan. Nu tillhör det Sverige act taga initiativet. De som stå i spetsen för arbetena i och för anornandet af en större industribazar i Stockbolm, äfvensom den svenska slöjdförening, som i dag skall organisera sig och som utan tvifvel kommer att få ett annat lif och en helt annan andajän s. d. svenska industriföreningen, böra taga hand om denna sak. De böra vänligt mottaga den hand, som redan för nitton år sedan från Danmark räcktes till den svenska industriens målsmän, och göra detta på ett verkligt talande sätt, icke ensamt genom uttryck af sympatier och goda tänkesätt, utan genom inbjudning till en skandinavisk industriexposition nästa år. Vi föreställa oss, att en inbjudning till denna exposition äfven lämpligen kunde sträcka sig till Finland, som ju numera af sin monark är formligen erkändt såsom en särskild stat med sin egen författning, äfvensom vi tro, att samtidigt borde af akademien för de fria konsterna anordnas en skandinavisk konstexposition, hvarförutan äfven under de månader, då expositionen varade, möten af allehanda slag, såsom landtbruksmöte, naturforskaremöte, möte af industrimän och nationalekonomer o. s. v. kunde bär ega rum. För sjelfva industriexpositionen borde å Carl den trettondes torg uppföras ett kristallpalats, hvars kostnader utan tvifvel skulle betäckas genom inträdesafgifterna och som sedermera kunde qvarstå såsom lokal för en permanent industriexposition. Föranstaltandet af en sådan storartad industriens högtid i Sveriges hufvudstad nästa år tro vi skulle innebära ett värdigt invigande af de storartade jernvägskommunikationer, som då finnas fullbordade i vårt land. Den skulle från alla Europas länder locka hit besökande, som sjelfva skulle lära sig och med ens på ett temligen grundligt sätt underrätta hela verlden derom, att Sverige icke är så alldeles ett björnarnes land, att vi utgöra en fullkomligt integrerande del af det kultiverade Europa och att man icke mera behöfver betrakta besök i vårt land såsom äfventyrliga -reseförsök i norden.