Göteborgsposten – 10 februari 1863, sida 3

församlingen. Detta på grund af hvad som här blifvit uppgifvet. Under är 1861 fanns nemligen uti Aftonbladet införd en artikel om Svensk-Norsk-Danska församlingen i San Francisco och en der bildad kyrkokassa på en större summa. Denna uppgift, i San Francisco känd, emedan Aftonbladet der läses, och hitsänd, såsom man der påstod, af den person, hvilken först erhöll. uppdrag att för Svenskarna läsa predikan om-Sondagarna, har icke, ehuru falsk, blifvit vederlagd. Några svenskar hade öfverenskommit att efterskrifva svensk prest, utan att något allmänt sammanträde derom egt rum, hvilket insändaren utan tvifvel känner och hvilket jag af deras protokoller, hvaraf afskrift finnes i min ego, kan bevisa. Flera svenskar visste icke heller derom, förr än jag var der, och dessa yttrade sin glädje öfver att de icke deltagit uti ett sådant beslut. Att en kyrka uti Amerika lätt kan uppbyggas känner äfven jag, men att aflöna en prest, så att han för framtiden är betryggad för sig och familj, möter stora svårigheter, i synnerhet i San Francisco, der de flesta stå på flyttande fot; ty insändaren bör mer än väl känna att de flesta svenskar der önska så snart som möjligt återse fäderneslandet. Hvad förmögenheten bland svenskar beträffar, vet insändaren att den ej är stor. Enligt uppgift af trovärdig person, som varit i San Francisco en mängd år, är jag underrättad att en enda svensk der anses ega några hundrade tusen rdr irmt; men för öfrigt är förmögenheten ringa, ehuru de flesta äro väl bergade genom sitt arbete. Bidragen till lön år prest uppgingo till den summa, som angifves; men endast 1 person hade tecknat 250 dollars; de öfriga olika till 25 dollars. För framtiden kunde jag deri ej hafva någon säkerhet. Jag var ej ditkommen, för att på Amerikanskt sätt bilda en församling, utan jag hade blifvit efterskrifven af en redan bildad församling. Hade det varit möjligt för mig att qvarstanna, så hade jag gjort det, derom kan insändaren vara öfvertygad. Hvad skulle väl ligga till grund för mina tankar om ställningen i San Francisco, om ej tidningarnas uppgister, der platsen förklarades ledig och lön m. m. bestämmes? En annan sak är den, huruvida dessa uppgifter kunna försvaras. Jag beder insändaren fästa sig dervid och sedan fälla omdöme derom, hyilket bör vara lätt, då han känner förhållandet der. Äfven torde insändaren närmare fästa sig vid mitt anförande i Nerikes nya Allebanda; ty citationstecken förekomma der orden äro utsagda uti en allmän sammankomst i San Francisco af en svensk, Att presterna bär måste utfå sin lön så, som insändaren angifver och som här är obestämdt, rår hvarken jag eller någon annan prest för. På Amerikanskt sätt lärer väl ej uti ett ordnadt samhälle en prest någonsin komma att lönas. Hvad beträffar min resa till San Francisco må insändaren vara öfvertygad om, att jag ej företagit den, om jag kunnat ana till den verkliga ställningen der och till de lidanden som väntade mig. Jag säger ännu en gång att ingen hederlig man der uppmanar någon till utflyttning dit. Hvad den liberala godtgörelsen beträffar. borde insändaren hafva tillagt, att jag af den uppgifna summan skulle lefva i San Francisco och bekosta mig äterresan hit. Att jag erhöll för tjenstförrättningar der 200 dollars är fullkomligt osanning. Om insändaren så önskar, kan ban hos mig erhålla fullständig uppgift på mina inkomster och utgifter i San Francisco. Det minsta, som de personer, hvilka efterskrifvit Svensk prest, borde hafva gjort, är väl det, att de, utan tillskott af någon, gifvit mig respengar hem. Hvilken framtid den svenska församlingen der kan hafva, är en omöjlighet för någon att bestämma. Till slut får jag tillägga; att jag till doktor Rundgren aflemnat en fullständig berättelse om min resa från Newyork till San Francisco och min vistelse der, hvilken berättelse jag när som helst kan be-ediga. Uti allmänna tidningar ämnar ej jag vidare tvista hvarken med insändaren eller. någon annan om Californien. Jag vet att jag handlat rätt och jag är innerligt glad och tacksam, att jag lyckligt återkom till mitt fådernesland och min familj. J. I. Lindgren.