Göteborgsposten – 10 februari 1863, sida 1

Sveriges diplomati. Vi meddela här nedan ett anförande å riddarhuset i Lördags af h. ex. utrikesministern Manderström angående den svenska diplomatien. Detsamma utmärker sig för en ypperlig stil och en ganska värdig hållning, samt innebär ett löfte att h. ex. snarast möjligt skall afgifva redogörelse för en för landet vigtig diplomatisk angelägenhet. Denna redogörelse skall sannolikt ej vända sig kring den sväfvande danska frågan, utan afser troligen det väntade svenskt-franska handelsfördraget, hvarom underhandlingarne kan antagas nu ha skridit så långt fram, att de böra bli föremål för ständernas behandling. Visserligen är denna angelägenhet af vigt för landet, men den är dock icke at natur, att kunna gifva nationen del af sjelfva den riktning, vår utrikes politik inslagit, samt af Sveriges ställning till främmande makter i allmänhet och till vissa sväfvande politiska frågor isynnerhet, de der kunna djupare ingripa i våra angelägenheter. Grefve Manderströms yttranden förorda visserligen varsamhet i afseende på ständernas ställning till våra diplomatiska angelägenheter, men motsätta sig ej direkt eller positivt sjelfva principen i de inom såväl adeln som borgareståndet uttalade önskningarne om representationens delgifvande af vissa politiska aktstycken. Grefvens anförande lyder i sin helhet sålunda: Den af friherre Raab väckta motion — hvars hofsamhet och måtta det i öfrigt är mig ett nöje att få erkänna — innefattar en begaran som, mig veterligen, hittills icke varit i vederbörlig ordning framställd. Väl har jag,