Göteborgsposten – 9 februari 1863, sida 1

Sveriges utrikes politik och svenska folkrepresentationen. Det har länge utgjort föremål för rättvist klander, att konungens ministör och landets representation icke stått till hvarandra i det konstitutionela sammanhang, som utgör ett af de vigtigare elementen till friskhet och lif i en stats fria utveckling. Orsaken härtill kan i hufvudsaklig mån tillskritvas representationens hittills varande sammansättning, hvilken omöjliggjort konungens rådgifvares direkta förbindelse med ständerna, såframt de icke händelsevis varit frälsemän. Men en annan omständighet har dock äfven dertill mycket medverkat, nemligen den, att sjelfva ständerna icke direkt erhållit del af de inom konungens råd förehafda ärendenas behandling, utan att