Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 2

krandens minsta detaljer, allt bidrog att göra det första intrycket af målningen ingenting mindre än behagligt Men huru besynnerlig taflan än var tycktes den ej ha gjort mycket intryck på Georg Talboys, ty han satt framför den ungefär en fjerdedels timma utan att säga ett enda ord — endast stirrande på den målade duken med högra handen krampaktigt sluten om ljusstaken och den venstra hängande slappt vid sidan. Ilan satt så länge i denna ställning att Robert slutligen väde sig om. i — Georg, jag trodde att du somnat. — Det var icke långt ifrån. i Du har förkylt dig då du stod i rummet med gobelinstapeterna. Tro mig, Georg Talboys, du är förkyld ; du är hes som en korp. Låt oss gå. i Robert Audley tog ljuset ur sin väns hand och kröp tillbaka genom lonngängen. Georg följde honom mycket lugnt men näppeligen lugnare än vanligt. I — Alicia väntade dem i barnkammaren. j — Nå? frågade hon. — Det gick förträffligt. Men jag tycker icke om porträttet; der är någonting besynnerligt i det. I i (Forts.)