Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 2

Kristiania gasverk, hvars aktier linelt lyda å 550 specier, men sen st talt med intill 1,100 specier, har för fra året lemnat en utdelning af 60 specic: pr aktie. Viktoria och Eugenie. Vill man skåda en slående kontrast, en kontrast som vid första anblicken faller i ögonen, må man blott betrakta Unglands drottning och Frankriken kejsarinna. Den förra bar ända tills för nägra så veckor sedan blott de enklaste sorgkläder och åkte ej ut utan att ha låtit tilldraga vagnfönstren. Kejsarinnan Eugenie deremot söker att i prakt och lyx esterhärma de romerska cesarernas hof. Redan under prins Alberts lifstid bildade sig starka motsatser emellan hofhållningen i Windsor och Compicgne. Vid engelska hotvet utvecklades blott prakt vid de stora hofcourerna under hvilka den stackars drottningen hela timmar fick låta rader at lysande klädda damer defilera förbi sig och med en djup bugning måste tacka hvar och en at dem, hvilka alla i förbigåendet nego ända i stoftet. Vanligen bar det kungliga samiljlifvet en vacker borgerlig prägel. Prins Albert satt hela dagen böjd öfver råäkninger, betalte tidigare herrskares skulder och införde sparsamhet och ordning i hushållningen, eller rädgjorde han med konstnärer och lärda om huru folkets bildning och smak skulla kunna höjas. Sedan drottningen tillika med sina ministar fullgjort statsgöromålen, ledde hon jemte sin gemål sina barns uppfostran. På aftnerna intogs i den lilla husliga kretsen the, och derunder lyssnade man måhända till någon musikalisk konstnär — i tidigare dagar vanligen Lablache. Det kungliga parets lif var om möligt ännu enklare på dess landtgods, af hvilka Balmoral i Skottland var det al dem mest omtyckta. Kom det ibland flere gäster än vanligt, så inlogerade man dem, hvilka slottets egna gästrum icke rymde, på värdshuset i närmaste by. Under den vackra årstiden gick prinsen på jagt; under vintern gick han på skridskor i Winsor. En gång brast dervid isen och han skulle ha varit förlorad utan drottningen, hvilken kastade till honom ändan af sin sjal, hvarigenom han lyckades rädda sig. Det kejserliga paret i Frankrike har deremot afsett allt på att imponera och blända. Kejsaren har tagit till sitt mönster den praktälskande Ludvig XV och efterapar honom i allt, tillochmed i sin betjenings livrer. De finbildade kavaljererna från det gammalfransyska hofvet kan han dock icke skapa och man skulle vid hans hof förgäfves söka efter en Lauzun eller en Richelieu. Hans omgifning erinrar mera om les Mousquetaires du Roi, hvilka Dumas så förträffligt skildrat. Kejsarinnan åter söker att fördölja sin brist på god hofton genom gnistrande diamanter. För någon tid sedan fick hon dock iden att efterhärma Marie-Antoinettes herdespel i Trianon, och hofdamernas hela prydnad bestod då uteslutande i blommor. Modet urartade, damerna blefvo vandrande blomsterparterrer och Nizza kunde icke längre tillfredsställa hofvets behof af violer, rosor och orangeblommor. Sedan dess har man återvändt till diamanterna och bär dem mera till öfverflöd än med urskiljning. En riktig hofdrägt måste icke blott vara prydd med diamanter, utan så rikligt besydd med dylika, att det ser ut som vore den bestänkt med blixtrande daggdroppar. Diamanter, safirer och rubiner utgöra hårsmyckena och damerna breda armoch halsband samt stora broscher och örringar bestå af de ädlaste stenar och guld. På extra ställen placeras fantasiprydnader af emaljeradt guld, såsom gräshoppor, skalbaggar, fjärilar och fåglar. Damerna förvandlas genom denna prakt till ett slags expositionslokaler för lyxartiklar. Hofdamerna måste dock ej blott öfversålla sig med ädelstenar, de skola äfven tre gånger om dagen vexla toalett och få ej tvenne gånger bära en och samma klädning. Utom under stiden för hofcourerna, måltiderna och teatern är man hela dagen fullt upptagen af att göra toalett. Hvarifrån får man penningar till all denna lyx? Det angår visserligen ingen, men parisarne sysselsätta sig likväl dermed och tro ssig veta, att den bättre delen af hofvet gör sskulder och att den andra delen dagligen koopererar med börsagenter. —p—Äg——— fWfe—p— ö——k—G2kk c g2 — 5—a —:2: ö En trycktelegraf, ämnad att i vanliga typer på papper at sig sjelf trycka telegrammer, blef d. 19 Jan. försökt i London. Uppfunnen i Amerika af en professor Hughes har den redan länge varit begagnad i nämnde