Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 1

Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. Solen stod lågt på himlen, när de togo en genväg öfver ängarna och klefvo öfver en stätta så att de kommo i allen, som förde till avalfbågen. Det var en svartgul, molndiger, olycksbådande solnedgång och luftens dödsstillhet afskräckte fåglarna från att sjunga, så att grodornas knarriga qväkande ej blef öfverröstadt. Huru stilla atsmosferen än var, genombäfvades löfven af den dystra skälfning, som ej föranleddes af någon yttre orsak utan blott är de svaga qvistarnas instinktlika rysning för det annalkande ovädret. Den otillförlitliga klockvisaren pekade på sju, när de unga männen gingo under hvalfbågen, men klockan var dock närmare åtta. De funno Alicia i lindpromenaden vandrande tankspridt fram och tillbaka under trädens mörka skugga, från hvilka ett vissnadt löf då och då föll till marken. Underligt nog egnade Georg Talboys, som mycket sällan observerade något, en särskildt uppmärksamhet åt detta ställe. — Det borde vara en kyrkogärdsalle, sade han. Hvad de döde skulle sofva fridfullt i den dystra skaggan. Ack om den funnes på kyrkogården i Ventnor. 4) Forts, fr. N:o 29.