Göteborgsposten – 7 februari 1863, sida 1

— Finnes här icke en lönngäng eller en gammal ekkista eller något dylikt? frågade lobert. — Jo, det gör här visst, ropade miss Audley med en häftighet, som väckte häpnad hos hennes kusin. Hvarföre har jag icke tänkt på det förr? Hvad jag har varit dum. — Hvarföre dum? — Emedan om ni ingenting bar emot att krypa på edra knän ni kan komma in i myladys våning, ty den lönngången står i förbindelse med hennes toilettrum. Jag tror icke att hon vet det sjelf. Huru förvånad skulle hon icke bli om en afton då hon sutte framför spegeln och klädde sig i håret för något kalas, en röfvare med svart mask och blindlykta steg upp framför henne genom golfvet. — Skola vi fresta lönngången Georg? frågade mr Audley. — Ja, om du har lust. Alicia förde dem in i det rum, som varit hennes barnkammare. Det begagnades nu blott vid sällsynta tillfällen, sdå hela huset var fullt af gäster. Robert Audley lyfte på hennes tillsägelse ena hörnet af mattan aftäckande en groft huggen fallucka i ckgolfvet. I — Hör nu på hvad jag säger, sade Alicia. Ni måste klifva ned i lönngången, som är fyra fot hög; gå med nedböjda hufvuden tills ni kommer till ett hörn der ni vrider , till venster och går tills ni finner en kort stege under en fallucka sådan som denna hvilken ni måste öppna. Den för till myladys toilettrum, hvilket är betäckt med en fyrkantig persisk matta, som ni kan lyfta med lätthet. Förstår ni mig?