Göteborgsposten – 6 februari 1863, sida 1

ssingo sin önskan uppfylld. Visserligen berör des detta förslag i den skål H. H. egnade konungen, men i öfverensstämmelse med Tal leyrands bekanta regel; orden användes nem ligen så att de dolde meningen — säkerliger icke för första gången. Såsom skäl härtil uppgaf biskopen sin farhåga att säga någo som kunde vara obehagligt för några af sin: gäster, då han visste att meningarne i frågar voro delade. Något hopp att få del af de så. lunda förhemligade åsigterna under riksdagens gång har man icke heller, då han, efter at hos konungen ha sökt befrielse från delta gande i riksdagsgöromålen på grund af sjuk lighet — eller, som det säges anhållit att bl permitterad eller botad, fått det förra alter. nativet uppfyldt. Om aftonen dracks till konungens ära i Föreningens lokal och på stadshuset, hvilka begge byggnader voro illuminerade och försedda med transparenter. Samlingen på det förra stället utgjordes hufvudsakligen af studenter, och den på det senare af stadsinnevånare h. e. medlemmar af akademistaten och borgerskapet samt ståndspersoner af diverse slag. Då kollationerna afsågo att uttrycka glädjen öfver konungens solkliga representationsförslag, hade naturligtvis icke den ofvan påpekade minoriteten infunnit sig. Genom sin frånvaro lyste särskilt de upsaliensiske Boströmianerne, till hvilkas lärosatser hör påståendet att vär nuvarande fyrdelta representation är den, som närmast af alla dylika öfverensstämmer med det rena förnuftet, ehuru det förekommer den ofilosofiska massan som om den icke ens öfverensstämde med det sunda förnuftet. Det största af Föreningsbyggnadens s. k. societetsrum var rikt ekläreradt och dekoreradt med sanor och sköldar. Der böljade en talrik skara unga visdomsforskare, genomträngde af en stor och upplyftande tanke — hoppet om den lyckliga och ärorika framtid, som det älskade fosterlandet kommer att gå till mötes, när de fjettrar, som under seklers lopp hämmat dess utveckling, ändtligen bli borttagna. Den entusiastiska stämningen röjde sig såväl i den inspiration, som utmärkte de flesta tal, hvilka höllos under aftonens lopp, som i det bifall dessa tal skördade. Sedan universitetets pro-tektor föreslagit en skål för konungen och deri framhållit att svensken, genom att sluta sig till sin konung säkrast skulle befrämja fosterlandets framåtskridande, tömdes glasen under nio dånande hurrarop; och derpå följde den Strandbergska folksången. Studentkårens ordförande vädjade derefter i ett lyckligt och eldande föredrag till den studerande ungdomens patriotiska känslor, i det han föreslog en skål för konungens rådgifvare, hvilkas exempellösa omsorg om landets väl aldrig visat sig klarare än vid framläggandet af ett representationsförslag, som så väl tillfredsställde tidens fordringar. Sedan det ljudliga bifallet till detta föredrag hunnit lägga sig, inkom Akademiens till testen inbjudne prokansler och välkomnades genom en skål, föreslagen af studeranden Westdahl. Denna gaf den humoristiske prelaten anledning att yttra, att då han så oförmodadt blifvit ihågkommen på detta sätt vid en åt majestätet egnad fest, det vore en möjlighet att ytterligare utmärkelser af denna genre väntade honom. Greklands konungakrona hade ej emottagits af hertigen af Koburg, åt hvilken den varit erbjuden ; det kunde ju hända, menade talaren, att han sjelf såsom en vän af Hellas nu komme i åtanka. Någon vidare oro väckte lock icke denna förespegling hos den studerande ungdomen, och återljudet deraf lär äfven komma att förnimmas med lugn i stiftet; y man inser, att äfven om stormakterna och