Göteborgsposten – 4 februari 1863, sida 1

skar en tillökning, som ocksä troligen kommer att beviljas. Denna tillökning säges komma alt utgöra 150,000 rdr pr år eller så omkring. Men det var sättet och tidpunkten för en dylik begäran, som slagit många med förvåning, förtörnat andra och framkallat hånet hos ännu andra. Hvarföre cke genast vid riksdagens början framställa proposition i detta hinseende, ty det är gifvet att K. M. långt före räkenskapernas afslutande visste att anslaget till hofhållningen ej var tillräckligt. Bondeståndet sitter der nu helt vackert och kan icke göra om sin första hbufvudtitel, som det så raskt biföll, i förtjusningen säga somliga, andra säga att bönderna hade på förhand fått litet -hum? om den der skrifvelsen från sinansministern — det vill jag dock lemna derhän, efteråt äro alla så väl underrättade, gudbevars. I samtliga riksstånden förehades i går val till de elektorer, som skola utse Riksens Ständers Justitieombudsman och hans suppleant, hvarjemte stånden allesamman sysselsatte sig med andra hufvudtiteln, med hvilken man dock ej hann komma långt i anscende till valet af de nämnde elektorerna. som utgöra sexton från hvarje riksstånd, inberäknade suppleanterne — således 16 namn på hvarje valsedel. Adelns val slutade ej förr än kl. 1; 2. I borgareståndet begagnade hr Ridderstad tillfället att utösa sin vredes skålar öfver hr Björck, med hvilken han har en gås oplockad alltsedan utskottstillsättningen. IIr Ridderstad förklarade på förhand, med högra handen på hjertat och den venstra utsträckt mot hr Björck, som med leende min och svängande lorgnetten kring pekfingret, betraktade hr Ridderstads högtidliga posityr — att han skulle bifalla hvartendaste ett at statsutskottets tilloch afstyrkanden, men motiverna, motiverna för utskottets märkvärdiga utlåtanden vid denna riksdag, motiverna — dem måste han nödvändigt ha reda på, icke för sin egen utan för sina komittenters skull. Med förvåning blickade ståndet på hr Ridderstads väldiga ord och åthåäfvor. Hr Björck förklarade sig vara oändligen smickrad af denna uppmärksamhet trån en så utmärkt representant som hr Ridderstad och redogjorde för de skäl, som förmått honom att föreslå förhöjning i expeditionssekreterarens i Justitiedepartementet atlöning. För sitt anfall på hr Björck fick hr Ridderstad uppbära skarpa förebråelser af hrr Carlen och Lemchen, hvaremot hr Rydin, understödd af hrr Lovån och Trägårdh, R., tog hr Ridderstad i försvar och menade tro på att det icke var någon synd om hr Björck, som nog skulle kunna försvara sig sjelf om han bara ville, annat var förhållandet med hr Kidderstad. Efter sitt väldiga bramarbaserande föll hr Ridderstad till fota, sedan hrr Hierta och Wallenberg gifvit honom några upplysningar. Om bara hr Björek velat säga detder, menade hr Ridderstad, så hade hela det obehagliga uppträdet kunnat vara borta. — Hr Schwan var vid detta liksom flera föregående plena af sjukdom hindrad att föra klubban, utan hade hr Muren intagit hans plats. Hr Schwans opasslighet lärer ökat sig från det ögonblick första artikeln stod i Allehanda om Trollhätte kanalbolag och dess stiftare, och för närvarande lär han och en här bekant jurist vara ifrigt sysselsatt med att uppsätta den digra försvarsskriften, hvilket allt måste vara benigt nog. Å sin sida är väl hr Riksarkivarien Nordströms hufvudman — ty en annan står bakom hr Nordström, säger man, ja man säger tillochmed namnet på honom — färdig med en lång artikelserie, ty den der hufyudmannens — en karl med erkändt godt hufvud för öfrigt — fel är att skrifva allt för mycket på längden.