Göteborgsposten – 3 februari 1863, sida 1

ijemnvigten — detta vore resultatet af Polen: erkännande, och det europeiska lugnet, lång ifrån att vara rubbadt, skulle finna sig stad: gadt. Detta vore en borgen för fred, i ställe för att vara ett element till krig. uru!? fullföljde den ifrige diplomaten, i det han an: spelade på hvad man gjort för Grekland och Belgien, skola polackarne vara de enda, som förgälves skola anropa alla rättvisans, mora lens och politikens principer? Skulle Rysslands stora makt förändra principerna? Men då måste man medgitva att det icke finnes nägra principer alls, att de alla bero af omständig: heterna, och skulle väl detta medgifvande vara förenligt med kabinettens värdighet? Skulle det icke vara detsamma som att tillstå, det Ryssland är en makt, inför hvilken man e vågar hafva några principer: Lord Palmerston ville ingenting höra, markis Wielopolski blef otålig och reste. Sällsamt nog och kanske målande för vår tid är, att Polen vid denna tid hade trenne utskickade i London: den ene den gamle patrioten Niemcewicz, hade under många år varit emigrant, han förblef emigrant etter revolutionens upplösning och han dog i emigrationen; den andre (Wielopolski) återvände hem, för att såsom deputerad deltaga i riksdagen och såsom journalist i en döende national revolutions debatter, för att sedan underkasta sig, och han är i dag storfust Konstantins förste minister i Warschau; den tredje (Walewski) emigrerade icke, han återvände blott ett ögonblick hem för att deltaga i den sista kampen, han återvände till England och Frankrike och är nu statsminister i Paris.