(Efter ,Revue des deux Mondes.) II. Allt har mycket förändrats i Polen, liksom i Europa i allmänhet, sedan tretio år tillbaka, sedan revolutionen af den 29 november 1830, hvilken varade i tio månader och hvars olyckliga utgång var gifven med Warschaus fall. 1830 synes likt en aflägsen punkt. Det är likväl ett betydelsefullt årtal vid hvilket allt knytes, vid hvilket under sjelfva tyngden af ett förfärande nederlag ett folk åter börjar arbeta, som i tjugofem år qväfts i förtryckets dystra mörker, som andas föga och vid 1855 åter ser ljus, för att 1861 och 1863 på öppna dagen ånyo börja sina demonstrationer, och det är just denna revolution af 1830, som af en national katastrof gör prologen till en helt ny historia, det är i denna revolution, som den politiska banan öppnas för de tvenne män, hvilkas gestalter afteckna sig i hela denna rörelse. På långt håll ser denna revolution kanske ut som en hjeltemodig otålighet, som en handling af ädel obetänksamhet. Polackarne ha rättighet att tro det; vi deremot, i Frankrike och Europa, vi hafva svårligen rättighet att säga så, ty det var endast till detta pris som ett allmänt europeisk krig afvärjdes och Frankrike undslapp skakningen at en ny koalition. Man har alltid misstänkt, men dock endast ofullkomligt vetat, i huru hög grad kejsar Nicolaus var sysselsatt emot franska julirevolutionen. Hans första göra hade varit att gifva sin ambassadör i Paris befallning att hålla sig färdig till att afresa och