Göteborgsposten – 31 januari 1863, sida 2

sånger ofverkorsade skrifvelse utan att taga den tyska pipans embra-munstycke från sina mustasprydda läppar. När han genomläst brefvet som han läste med de mörka ögonbrynen ippdragna ända till midten af pannan — i förbigående sagdt, hans enda sätt att uttrycka förundran — så kastade han långsamt detta och bröllopskorten i sin papperskorg och rustade sig till arbetet att tänka öfver saken. — Jag sade ju alltid, mumlade han efter omkring en half timmas fundering, att gubben skulle gå åstad och gifta sig. Mylady, styfmodern, och Alicia skola lefva som hund och katt. Jag vill bara hoppas att de icke tvista under jagtsäsongen eller säga obehagliga saker till hvarandra vid middagsbordet; uppträden skada alltid matsmältningen. Omkring kl. tolf på dagen efter den på hvilken de i det förra kapitlet berättade tilldragelserna egt rum, vandrade baronetens brorson från Blackfriarsward, Temple, bortemot City. Han hade i en olycklig stund gjort en nödstäld vän till viljes genom att teckna det gamla namnet Audley under en revers, som han nu nödgades betala, då låntagaren ej gjort det. Af denna anledning vandrade han uppför Ludgate Hill med den blå halsduken sladdrande i den heta augustiluften och derifrån till ett i den svala skuggan beläget bankirhus nära St. Pauls Churchyard, hvarest han tillsade om försäljning af consols för några hundra pund. Han hade uträttat denna affär och dröjde vid gatbörnet afvaktande en förbifarande hyrvagn, som kunde återföra honom till Temple, då han höll på att kastas omkull af en ung man af hans egen ålder, som ilade framåt genom deu smala öppningen på trottoiren.