Göteborgsposten – 31 januari 1863, sida 2

kättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. I förgår var inför poliskammaren inställd en enka vid namn Anna Jonsson, som från pigan Anna Bryngelson, i tjenst hos handl. O. Pettersson, tillgripit en svart kamlottinsklädning och en kappa. Dessa persedlar hade varit förvarade på vinden till det hus der Anna Bryngelson tjenade. Nyckeln till vinden hängde på en dörrkrok litet längre ned i förstugan. Då Anna B. skulle i söndags gå ut, fann hon klädningen och kappan borta. Alldenstund Anna Jonsson gått såsom hjelphustru i huset och Anna B. sett henne flera gånger uppe på vinden, misstänkte hon genast besagde hustru. Emellertid hade Anna Johansson för 11 rdr pantsatt det stulna på puntlänekontoret samt sedermera utbjudit pantsedlarne till försäljning. Detta senare röjde henne. Innan hon blef häktad uppbrände hon likväl pantsedlarne. Vid polisförhöret erkände hon tillgreppet. Deremot förnekade hon att från skomakaregesällen Olsson, boende i samma hus som hon, ha stulit en skjorta och ett par stöflar, hvilka för honom jförkommit. Skjortan hade dock blifvit återfunnen hos en handlande, der samma Anna Jonsson pantsatt den för omkring 1 rdr. Målet förvisades till Rådhusrätten och Säfvedahls häradsrätt. Anna Jonsson införpassades till cellfängelset. — En engelsk sjöman vid namn Denham som inmönstrat på engelska ångbåten Harlequin kort före den tid då mordet i Haga begicks och hvilken i engelska tidningar läst! berättelsen om samma mord samt sett att hustru Persson uppgifvit, det trenne engelska sjömän begått detsamma, hade af en tillfällighet tagit hyra på ångfartyget Excelsior, hvilket i veckan anlände hit till staden. För att i sin mån lemna upplysningar angående sanningsenligheten af Anna Brita Perssons uppgift, anmälde han sin önskan att blifva hörd i poliskammaren. Han hade följaktligen blifvit inkallad till poliskammaren tills igår. Som Anna Brita Persson fortfarande är sängliggande sjuk löretogs förhöret med henne i hennes cell. Denham förklarade då han fick se henne, att han ej kände hennes utseende. Ej heller hade han någonsin sett tvenne qvinnor samtala med besättningen på Harlequin. Hela besättningen hade nyinmonstrats på nämnde ångbåt för den resa efter hvilken mordet skedde eller ock för den näst föregående — med undantag af en man vid namn Walton, som varit med under hela sommaren. Som Anna Persson uppgifvit att den person, hvilken inne i hennes rum vaktat henne medan mordet begicks ute på vinden. skulle hetat Vincker. och då ingen bar detta namn synes det att hon äfven i detta fall talat fullkomlig osanning. Ingen af besättningen hade någonsin, så vidt han kunde erinra sig, burit röda skjortor, en drägt som engelska sjömän föröfrigt nästan aldrig bruka begagna. Några smuggelaffärer hade han aldrig sett bedrifvas af besättningen. Ingen enda hade han hört kunna tala svenska. Då arbetet på ångbåten kort efter skymningen var slut, brukade två å tre man gå upp i staden för att inköpa sin proviant, hvilken de sjelfva fingo bestå sig. Hvad beträffade machinister och eldare på ångbåten, hade de varit med längre tid och kunde Denham ej om dem lemna någon upplysning, utom så till vida att ingen af dem hette Vincker. Såsom i förra referatet nämndes kunde Anna Brita Persson ej redogöra för de blodfläckar som blifvit funna på vedträden i makarne Perssons vedbod Tills i går hade hon likväl uppdiktat en historia som