Göteborgsposten – 30 januari 1863, sida 1

U— L—rej—E 4 -— — — äller den tyska Vereins-thalern endast en iondedel koppar, och då erfarenheten visat, itt myntet genom en sådan tillsats vinner erorderlig hårdhet och förmåga att motstå slitning, saknas all anledning att, såsom nu hos ss sker, underkasta Saten den uppoffring, som in onödig tillsats af en större mängd koppar medför. Det Sve niska I myntet bör således hälanester bestå af 9 delar silfver och 1 del koppar, hvarigenom detsamma både hastigt skall vinna och säkert bibehålla förtroendet i le Tyska länderna, enär det blitver för en hvar lätt att kontrollera vigten, genom jemförelse af 2 Svenska Specier med 3 Vereinsthaler, hvilka skola väga lika och ega alldeles enahanda värde Den Svenska Specien skulle då komma att innehålla 25 gramm fin silfver och 27, gramm koppar samt väga 277 gramm; så att 18 Specier innehålla i sc 500 Franska gramm. I Svensk vigt komme en. Specia att innehålla 697,3; ort hvaraf 55,7 ort silfver och 209,53 ort koppar, eller annorlunda uttryckt ?0133 ort silfver och 1001. 53 ort koppar. Vidare skulle 15,9 Sbecier i vigt utgöra ett Svenskt skälpund och alltså 306 Specier 20 skålpund eller ett lispund. De fördelar, som af en sådan förändring skulle vara att påräkna, skola dock i betydlig mån inskränkas och möjligen till väsendtug del äfventyras, om icke det Svenska mynvet tillverkas med den aldra största noggrannnet i afscende på både halt och vigt. Det är dersore ock nodvändigt att föreskrifterna i dessa hänseenden blifva så öfverensstämmande med de Tyska som möjligt. Beträffande finneten äro nu bestämmelserna lika, så att alvikelsen från den bestämda halten sår utgöra st000:delar, men rörande vigten innehåller den Tyska myntordningen, att hvarje särskildt tualer icke tär afväka mera än med ! loos: :delar och d.n dubbla Thalern med endast 91000:detar ar sm vigt. Det nu stadgade remedium i vigt at endast 31000:delar hvad den hela Specen beträtfar bor bibehållas, men förändring ske i så mätto, som för beräkningen at vigven bör läggas till grund icke såsom nu, ett utmyntadt skålpund myntsiltver, utan den utmyntade Specien. Då hos oss silfvermynt hittills utmyntats vill hela, halfva, 4:delar, 6:delar och jy:delar af en Specie, men det torde vara svårt, om icke omöjligt att verkställa myntningen af det unndre sitvermyntet med lka noggrannhet, som det större, torde ett större remedium i vigt böra medgitvas, åtminstone hvad beträfwar myntet under :dels Specie; hvilket med skäl kan och bor bet-aktas endust såsom skiljemynt. knuru stora de fördelar otvifvelaktigt äro, som den nu soreslagna förändringen skulle medtora, hvarken kan eller bör det döljas, att den jemväl har olägenheter, af hvilka dock endast en torde vara at beskaffenhet, att den skall kunna väcka en allvarligare betänksamhet. Denna harflyter från den, enligt myntbestämningslagen at d. 1 Mars 1830, Rikets Stvänder ålggandeförbindelse att inlösa de nu i omlopp varande sedlarne med silfver etter den grund, som i samma lag är stadgad; nvaral jemväl uppkommer förpligtelse för en hvar, som nu är eller intill dess förändringen wädt i verket, blifver förbunden till liqvid i nu gällande mynt, att efter nämnde grund tullgöra sådan liavid. Från dessa forbindelser äkam hvarken Rikets Ständers Bank, Staten eller den enskilde, nu eller för framtiden trikallas, och häri förefinnes otvifvelaktigt en svårighet vid genomförande af hvarje förändring i myntet. Lyckligtvis synes ätver denna svårighet kunna ötvervinnas till följd deraf, att förhållandet mellan det nuvarande myntet och det föreslagna, är sådant, att be