Göteborgsposten – 29 januari 1863, sida 3

icke utgöra vilkor för kompetens, är den 71:a så lydande: När sökanden inom utsatt tid sig anmält, då skall konsistorium genom offentligt anslag en tid af högst tre månader utsätta, inom hvilken det sökande öppet står att genom lärdomsprof sin skicklighet ytterligare (märk ytterligare) ådagalägga. I 78 nämnes bland sådant, hvarpå ensamt Vafscende bör fästasLutgifna vetenskapliga arbeten och skrifter; emelleatid oaktadt dessa lagens tydliga ord och oaktadt jag hade speciellt anhallit att få fästa Konsistorij uppmärksamhet på vissa namngifna bland mina tyska lärvböcker, så blefvo de icke med ett enda ord omnämnda af professorn i vetenskapen (på hvilkens omdömen flertalet af Konsistorii ledamöter uttryckligen, om än i mer eller mindre grad, fästa afseende) och då prof. S. gjorde den anmärkningen att förutnämnde professor icke yttrat något om min ofvannämnda 1860 utgifna franska afhandling, svarade denne ungefär i följande ordalag: Jag ansåg mig icke böra upptaga fakultetens tid med annat än det, som för tillfället var utgifvet såsom specimen för den sökta tjensten! Hela innehållet af min disputation affärdade han med orden: Lutan att egentligen innehålla något originellt och nytt; hvaremot han ur många synpunkter betraktade mag. Collins disputation och egnade densamma de amplaste loford. — Korresp. yttrar bland annat vidare: Mindre trolig förekommer visserligen planen att sålunda framskuffa en gammal man; huru lyckligt att korresp. insett detta! Men han synes icke ha insett att hans artikel gör en annan plan mycket troliy, nemligen den att hjelpa till att undanskuffa en gammal man. Efter orden en gammal man, heter det om mig vidare, som, enligt hvad man vill veta, ej är synnerligt hemmastadd i något annat språk än tyskan, till förfång för en man, som studerat vetenskapligt trenne språk i utlandet; här vill således korresp. insinuera, att jag studerat grundligt blott eft språk, men min medsökande studerat vetenskapligt tre och det i utlandet; och för att ännu mer öka den föregifna öfvervigten å mag. Collins sida, tillågges (i sista meningen) att denne Ågenom en ny vetenskaplig resa Åblifvit ännu mera meriterad. Naturligtvis måste, ifall mag. Collin här skulle ega ett verkligt företräde, det förbålla sig så, att jag icke gjort några vetenskapliga resor, eller åtminstone vida mindre; men nu förhaller det sig just tvärtom. Somrarne 1861 och 1862 gjorde Mag. Collm två resor till utlandet, det är sannt, men just desamma åren gjorde äfven jag två (om än till tiden någöt kortare) sädana resor (till Tyskland, Frankrike och England), just för summa ändamål, ja just för samma tjensts skull; och dessutom hade jag redan förut gjort manga utländska resor, hvilka, sammanlagda med de törut nämnda, upptagit en tid af omkr. två och ett halft ar och icke aflupit utan kännbara uppoffringar. Mim lörsta utländska resa företog jag såsom helt ung, icke utvan utmärkelse (såsom betygen utvisa) promoverad magister (en titel, som korresp. icke unnat mig) redan är 1828. Då andra resorna, utom de två förstnämnda, skedde åren 1837, 1842, 1848, 1850, 1855, 1858, 1859, 1860. Under dessa resor har jag många gånger varit i Tyskland (Berlin etc.), två D:o i Schweiz, fyra D:o i Paris, två D:o i London. Art jag användt en ganska lång tid på utarbetningen af lärvOch laseböcker i de letvande språken, synes tydligen af dessas betydliga antal och omiång; likaså utvisar mina betyg att jag i nio och et halft års tid innehaft och med heder skött offentliga läraretjenster, just i de lefvande språken. Deremot har Mag. Collin, mig veterligen, aldrig varit lärare i dessa språk; först år 1859 blet ban promoverad vill Ph. Magister, någon tid derefter, docent i kemien och sedan adjunkt vid Lunds kathedralskolan. Om mina här (uppräknade vigliga företräden framför min unge medsökande genom författarskap, lärareverksamhet, mångåriga studier och resor nämnde, med undantag af Prof. Gellerstedt, ingen af de röstande ett enda ord, och likväl bjuder lagen uttryckligen att i afseende å Lutgisna vetenskapliga arbeten och skrifter, Åjörut adagalagd lärareverksamhet? m. m. mellan de sökande skall anställas bestämd jemförelse. — Den egna arten af de grunder, på hvilka jag förklarades inkompetent och Mag. Collin vann de akademiska auktoriteternas godkännande torde at allt det föregående nu lätt af en hvar inses. — Det heter vidare: Men man har trott sig finna någon ledning till gåtans( nemligen att tjensten åter förklarades ledig) lösning i landsmanskapets band, som förenar hr. Eimele med kanslerssekreteraren. Huru litet kanslerssekreteruren behöfde i en suk sådan som denna låta sitt handlingssätt på något sätt bestämmas af flandsmanskapets band?, och dermed hela halten af korrespondentens insinuation, framlyser säkert klart ur den mängd rena fakta, hvarmed jag här ofvan belyst saken. — I sista meningen har korresp. riktigt öfverträffat sig sjelf, i det han helt naivt hoppas det kanslersembetet genom utnämning af den genom en ny vetenskaplig resa i utlandet ännu mera meriterade förstnämnde sökanden — som icke heller denna gång fått jenite sig någon med sig jemförlig medsökande — vederlägger dessa rykten. — Förgätves skall den pscudonyme korrespondenten kunna ådagalägga osanningen af ett enda af alla ofvan åberopade fakta. Jag kunde ännu tillägga ganska mycket, men det redan anförda torde vara fullt tillräckligt att ådagalägga den sanna halten af hans artikel, hvilken, så vidt den rör adjunkturen i Ny-Europeisk linguistik, jag endast kan betrakta säsom ett försök att vilseleda allmänhetens omdöme. Den från Lund insända uppsatsen är af följande lydelse: Till Red. af Göteborgs-Posten. Redan tillförene har man fått läsa i tidningarne om prosten Olbers olämplighet och doktor Skarstedts förträfflighet till ifrågavarande embete, men med detta