Göteborgsposten – 29 januari 1863, sida 2

igenom ankomsten af biskop Brasks tjenare, Knut. som utställer poster vid kyrkdörrarne och sedan sysselsätter sig med att uppbryta en af stenarna i kyrkgolfvet. Sedermera anlända på biskop Brasks kallelse flera prester och riddare för att ölverenskomma cm motstånd emot konungens förmodade anfall på kyrkan. De båda älskande bli, gömda i biktstolen, vittnen till hur biskop Brask förmår de församlade att slutligen underteckna ett dokument, innehållande den gjorda öfverenskommelsen. Under tiden har abbedissan upptäckt att Magdalena Bjelkes klostercell är tom och hon kommer för att anropa biskop Brask om hjelp hos konungen att beifra klosterrofvet. Biskopen lofvar detta och aflävsnar de närvarande, hvarefter han gömmer pergamentet nied de sammansvurnes namn under den lösgjorda stenen. Slutligen fly de älskande, Magdalena klädd i den kappa och hatt, som Brasks tjenare qvarglömt. Af den korta framställning vi gjort af styckets innehåll synes att förf. såsom sagdt, i det mesta följt historien; han har egentligen mera kombinerat än komponerat händelserna. Sjelfva episoden om kloster-enleveringen hade verkligen passerat fastän i Wadstena och af andra personer än de i pjesen förekommande. Den mest vågade innovationen torde vara den, att det är en danneman från Mora som förer ordet för folket och till sist mest imponerar på konungen, då man vet att en stor del af dalallmogen då befann sig i uppror och att Gustaf Wasa sjelf beklagar sig i ett bref till -menige Dalarne att derifrän inga representonter infunnit sig vid riksdagen i Westerås. Men det sosterländska sinnet och det oförvillade sunda omdömet hos svenska allmogeu representeras så väl af Peder Ulfson, att man gerna ger sitt bifall till hela hans uppträdande. Diktionen, till största delen på orimmad vers, öfverflödar icke af bildernas rikedom, men utmärker sig för en vacker, flärdfri form, som väl lämpar sig till innehållet. Kostymer och det dekorativa i allmänhet är rikt och smakfullt anordnadt. I andra akten ser man konungen sysselsatt med sina planer och förberedelser till riksdagen. Hans syster Margaretha, förmäld med Johan af Hoja, kommer för att söka åvägabringa en försoning mellan sin gemål och konungen, som förebrår fursten upproriska stämplingar. Ett häftigt uppträde följer, men Margaretha lyckas att mildra konungens vrede. Erik Flemming och Magdalena Bjelke uppträda bönfallande hos konungen, som lofvar dem sitt beskydd. När derefter biskop Brask, åtföljd af abbedissan i S:t Gertruds kloster och flera prester, begär hjelp mot klosterröfvaren, begagnar konungen tillfället att ge de presterliga anspråken en skarp tillrättavisning och med detsamma öppna striden. Den tredje akten framställer riksdagen församlad. Man hör klagomål framställas från olika sidor och en häftig ordstrid uppstår mellan Olaus Petri, den nya Lutherska lärans kämpe, och Peder Galle, katholicismens försvarare. Konungen anländer och hans trontal uppläses, hvaruti yrkas bland annat att biskoparne skola öfverlemna sina fasta slott till konungen. Biskop Brask besvarar detta vägrande och när konungen ej finner understöd hos de öfriga, rycker han af sig kronan och manteln samt förklarar att han ej längre vill vara deras konung. Efter konungens bortgång uppstår en stor oreda och akten slutas med att Peder Ulfson, danneman från Mora, tvingar i spetsen för borgare och bönder presterna att icke lemna rummet förrän ett beslut blifvit fattadt. Fjerde akten visar hur konungen genom nöjen och lustbarheter söker uppmuntra sin omgifning och dölja sin egen oro under masken af muntert skämt. Biskop Brask begär, förklädd, företräde. Han använder alla medel, till och med knäfall, för att förmå konungen återtaga kronan, men måste aflägsna sig med oförrättadt ärende. Den som deremot lyckas bättre är dannemannen från Mora Peder Ulfson, som med våld tränger sig in till konungen och framlägger för honom i enkla, men rörande ord folkets verkliga känslor för kung Gösta. Segelfarten å Venern. K. M:t har funnit för godt att för fyranläggningar i Venern från anslaget å 5:te hufvudtiteln till lotseri och syrings-staterna utan återbetalningsskyldighet anvisa 22,400 rdr, att utgå under detta år med 12,400 rdr och under det nästkommande med 10,000 rdr; hvarjemte direktionen för segelfarten å nämnde sjö blifvit anbefalld att skyndsamt verkställa de ifrågavarande fyranläggningarne. Den under direktionens förvaltning varande seglationsfonden skall bestrida såväl syrarnes framtida underhåll som nödig aflöning till vid desamma anställd personal. Lienstledighet har K. M. på grund af styrkt sjuklighet beviljat medicinalrådet m. m. d:r C. U. Sondån och i nåder förordnat provincialläkaren i Jönköpings distrikt d:r S. S. Sköldberg att under tiden som adjungerad ledamot Sondens medicinalrådsembete förvalta. Af Familj-journalen hafva hittills i år utkommit 3 nummer, hvilka alla äro särdeles väl utstyrda. Den anmärkningen har gjorts mot den föröfrigt nätta tidskriften, att den alltför litet sysselsätter sig, både hvad text och illustrationer angår, med svenska föremål eller tilldragelser. Detta är visserligen en riktig anmärkning; men för ändring härutinnan skulle ju utgifvaren nödgas inrätta ett särskildt xylografiskt institut, hvilket återigen skulle så fördyra tidningen, att den ej kunde erhålla den spridning den behöfver. Det är noml onnanhart att Al att Anda af famj;ä;