Göteborgsposten – 29 januari 1863, sida 2

och lade en af sina bänder, hvilka blifvit hvita under hen nya och beqväma tjenst, omkring hans tjocka nacke. — Tycker du att det är roligt att se mig igen, Lukas? frågade hon. — Det förstås att jag tycker det, min tös, sade han tafatt, i det han åter öppnade sin knif och skrapade på sin käpp. De voro köttsliga kusiner och hade varit lekkamrater i sin barndom och förlofvade från deras första ungdom, — Det ser inte ut som du tyckte det var roligt, sade flickan, du borde se på mig, Lukas, och säga om du tycker att jag ser bättre ut efter resan. — Den har inte satt någon färg på dina kinder, min flicka, sade han i det han såg på henne under lugg, du är hvar bit så hvit som när du reste. — Men man säger att resor göra folk gentila, Lukas. Jag har varit på Kontinenten med mylady, och på alla möjliga märkvärdiga ställen. Du vet ju att Squire Hortens döttrar lärde mig tala lite franska, när jag var liten, och jag tyckte det var så roligt att kunna tala med menniskor utomlands. — Gentil! ropade Lukas med ett hest skratt, jag undrar hvem som vill att du skall vara gentil. Inte jag åtminstone; när du blifvit min bustru, får du icke mycken tid för gentilhet. Och franska sen! Bevare mig, Phoebe! du tänker väl parlera med korna, när vi sparat ihop nog att köpa oss en liten farm. nes (Forts.)