Göteborgsposten – 29 januari 1863, sida 2

När klockan öfver hvalfbägen slog ätta öppnades sakta en dörr på slottets sränsida, ochgen flicka kom ut i trädgården. ; Men äfven närvaron af denna menniskovarelse gjorde näppeligen något afbrott i tystnaden; ty flickan smög långsamt öfver det tjocka gräset och försvann under lindarnes täta tak. Hon var kanske icke egentligen en vacker flicka, men nennes utseende var af det slag, som vanligen kallas intressant. Orsaken dertill var kanske den att der låg i det bleka ansigtet, de ljusa blå ögonen, de små anletsdragen och de eammantryckta läpparne något som vittnade om en sjulfbeherrskning, mindre vanlig hos en nitton eller tjugo års flicka. Jag tror att hon skulle varit vacker om hennes lilla ovala ansigte icke varit så färglöst. Kindens vaxlika hvithet bröts ej af minsta skymt af rodnad, ingen skiftning i brunt höjde ögonbrynens och ögonhårens fadda utseende, ingen guldeller kastanjeglans förskönade det linlika håret. Sjelfva bennes drägt led af samma brist; det matt lavendelfärgade musslinet skiftade i sjukligt grått, och bandet som var knutet kring hennes hals stötte i samma neutrala nyans. IIennes gestalt var smärt och klent bygd, och i trots af sin anspråkslösa drägt hade hon något af en dams behag och hållning. Hon var dock blott en bondflicka, vid namn Phoebe Marks, som hade varit barnpiga i mr Dawsons familj, och som lady Audley hade antagit till kammarjungfru efter sitt giftermål med sir Audley. Naturligtvis var detta en förunderlig lycka för Phoebe som fick tredubbel mer lön och icke hade mycket att göra i