Göteborgsposten – 28 januari 1863, sida 1

—242 h333 0 på resan som om jag begäfve mig till England för att bevista en begrafning. Den unge mannen förändrade plötsligt sin ställning och vände sitt ansigte mot miss Morley med en blick full af ångest. Hon såg, ehuru mörkt det var, att bans kinder förlorat sin färg. — Hvad jag är för en dåre! ropade han i det han slog sin knytnäfve mot fartygets sida, hvad jag är för en dåre, som låter skrämma mig af detta! Hvarför kommer ni och talar med mig om dessa saker? Hvarför kommer ni och skrämmer mig från vettet, när jag återvänder raka vägen till den qvinna jag älskar — till en flicka, hvars hjerta är så trofast som himmelens ljus, till en flicka, hos hvilken jag lika litet väntar någon förändring, som jag väntar att en annan sol skall i morgon gå upp på himmelen. IIvarföre kommer ni och försöker sätta sådana inbillningar i mitt hufvud, när jag återvänder till min älskade hustru. — Er hustru, sade hon, det är en annan sak. Jag inser icke hvarföre mina farhågor skulle skrämma er. Jag beger mig till England för att möta en man, med hvilken jag förlofvade mig för femton år sedan, Han var för fattig att gifta sig med mig då, och när jag erbjöds en kondition som guvernant i en rik australisk fawilj; öfvertalade jag honom att låta mig antaga tillbudet, på det att jag måtte kunna lemna honom fri och obehindrad att bana sin väg i verlden, medan jag förtjenade litet penningar till hjelp för oss när vi skulle gifta oss. Jag tänkte icke då att bli så länge borta, men han har haft motgångar i England. Detta är min his