Göteborgsposten – 27 januari 1863, sida 1

tecknade sig för sin garantisumma, skulle det hela så en för dess framtid lofvande allmän karakter och företaget skulle säkerligen med sörkärlek omfattas af alla, liksom det ju läge i allas fördel att, genom företagets understödjande med direkta besök å teatern, minska den risk, man underkastat sig genom garantiteckningen. Om, såsom det berättas, verkligen underhandlingar äro å bane rörande denna fråga, kunde det ju gå an att på försök taga nägra steg i den angifna riktningen. Det är vår fullkomliga öfvertygelse, att saken skulle finna ett för frågan gynnsamt emottagande å den stora allmänhetens sida. Göteborgarnes stad ha förut ej svikit vid dylika allmännare företag i andra riktningar, och hvarföre skulle den det i denna? Det vore kanske ej heller så ur vägen, att sjelfva staden äfven deltoge häri; ty det är en ojäfvig sanning, att de frön, som den rena dramatiska konsten utsår, lika mycket komma tredje radens eller galleriets befolkning till godo som första radens eller amfiteaterns; det är just dess stora förtjenst, att genom sin mångsidighet tangera alla. Vi voro hugade, att här invagga oss i den angenäma tanken på hvilken framtid Göteborgs teater skulle kunna få. Vi skulle antagligen så småningom se en rent inhemsk dramatik spira upp inom Göteborgs murar. Vårt samhälle är materielt triskt, det rör sig en ande af ungdomsfriskhet och kraft inom detsamma — och det är denna friskhet, denna kraft, som vi hoppas en gång skola bli ett godt näringsämne för en nationel dramatik. En stående teater, en kring densamma uppväxande falang af dramatiska skriftställare, af ifriga konstälskare, skulle gifva ett ökadt och uppmuntrande lif åt de andliga sträfvandena härstädes; vi skulle rycka ett steg närmare vår stads stora framtidsmål: en centralpunkt för Skandinavien.