Göteborgsposten – 27 januari 1863, sida 1

— —— Cöteborgska teatersörhallanden. Menniskan har tvenne områden för sin verksamhet, hvilka båda det är hennes pligt, såsom menniska, att vårda: nemligen det nyttiga, det allmänna förståndets gebiet, som egentligen omfattar vår rent timliga tillvaro, och det andliga, det sköna, till hvilket område hennes högre tillvaro hörer. Dessa båda verksamhetsriktningar åter sammanknyta sig i en ännu högre, religionen, men då denna senare ej tillhör direkt föremålet för denna vår uppsats, lemna vi henne här tillsvidare å sido. Har menniskan rättighet att uteslutande hylla det blott nyttiga, att endast bära dettas färger, att allenast åt detta egna sin hela tankekraft? Nej; och hon kan det i längden icke heller. Bakom det blott nyttigas mask döljes ofta en djup gäspning; man känner att det saknas något, man må nu ha varit aldrig så nyttig för sig sjelf och blifvit aldrig så rik; man känner, om ock till en början blott instinktmessigt, att det rent materiela ej lemRR —— xöE—