Göteborgsposten – 22 januari 1863, sida 3

I nistören Hohenzollern Aauerswald, det är hon, som genom sin svaghet framkallat de nuvarande svårigheterna. Så långt skall v. Bismarck säkert af hela sitt hjerta följa det parti, hos hvilket han måste söka sitt andra stöd. I dess program? De medgifvanden, som konunsgadömet gjorde, sortsar Neue Preuss. Zeit. bidrogo som vanligt endast till att göra demokratien djerfvare, och man måste underkassta sig dess vilkor, gynna en revolution i kurfurstendömet Hessen, erkänna konungariket Italien, kränka Österrike och bryta med det katolska partiet... Vi tänka i år fira hundrade årsdagen för freden i Hubertsburg. Må denna fest då bli betecknad genom återuppgaf signalen till den största förnedring för fäderneslandet. Den heliga alliansen deremot skänkte Tyskland 30 års fred och inre enighet. Åren 1848 —1858 gåfvo oss samma lexa. Hvad har vunnits genom den nya eera som man vill inviga? Tyskarne hafva blifvit förjagade från Lombardiet, och man vill nu fördrifva dem från Venedig, Ungern och Polen. Nationalföreningen sympatiserar med dessa planer eller uppträder åtminstone icke emot dem. Den nämner ej ett ord om Elsass och det tyska Schweiz. Den arbetar på att utså tvedrägt i Tyskland. Tullföreningens upphäfvande och Förbundets upplösning stå på dagordningen, och likväl stiger konung Wilhelm III:s vördnadsvärda skugga upp från grafven, för att upprepa sitt valspråk: Enighet mellan Österrike och Preussen. Det är helt andra planer, man i allmänhet tillagt von Bismarck i den yttre politiken; men det är ju möjligt, att enigheten i den inre politiken, hvilket under en författningskonflikt måste vara hufvudsaken, kan leda till en öfverenskommelse utåt. I alla fall råder en så stor gång vill upprätthålla det konstitutionela systemet i Kurhessen och kullkasta författningen i Preussen, i sträfvandena för att på en gång göra front mot nationalföreningarne och Osterrike, som är reaktionens förkämpe i Tyskland, att det svårligen skall vara möjligt för Preussen att länge fortfara med dess motstridigheter. Vill v. Bismarckj icke antaga den sista delen af reaktionens program, är det sannolikt, att junkerpartiet atskedar honom med erkännande af hvad han uträttat för detsamma och kommer helt och hållet till makten, Under den vidare utvecklingen af striden med deputerade kammaren skall lätt uppstå anledning till en dylik förändring, och hans uppfattning af konungadömet med Guds nåde och uteslutande varit representeradt i de lojalitetsdeputationer, som under de senaste månaderna lofvade honom bistånd mot demokratien. Det heter visserligen, att hertig Ernst af Coburg vägrat emottaga Greklands honom erbjudna krona; men lord Palmerston säges dock hysa förhoppningar om att kunna öfvertala hertigen, till hvilken han för detta ändamål sändt sin kabinettssekreterare. Allvarliga öfverläggningar ega antagligen rum, ty hertigen har sedan begitvit sig i brådskande resa till Brässel, der konung Ludvig sköter som medlare de diplomatiska trådarne. Från Athen berättas, att grekerna mera än någonsin fasthålla vid sin begäran att få prins Alfred till konung. Prinsens porträtt är i allas ego och det är uthängdt till salu i alla butiker äfvensom på murarne. Från Turin skrifves d. 14 d:s, att grekiska regeringens charge dasfsaires derstädes, hr Phocion Roque, muntligt tillsport gretve Pasolini, Italiens utrikesminister, om den italienska regeringen skulle vilja samtycka till att uppställa en prins af Savoyen som kandidat till den grekiska tronen. Gretve Pasolini skall, efter att länge ha diskuterat frågan med sina kolleger, hatva svarat, att huru smickrande anbudet än var för Victor Emanuels dynasti, skulle likväl turinerkabinettet se sig tvunget att afböja denna kandidatur, emedan valet at en son till Victor Emanuel för Greklands tron kunde ändra det goda förhållandet mellan italienska regeringen och hennes allierade. Turkiet tyckes rycka sin upplösning närmare, och en allmän resning väntas till våren i de europeiska delarne af detta rike. England arbetar af alla krafter, för att kunna tå Grekland ordnadt och konsolideradt till dess, på det farorna må kunna åtminstone i någon mån afvärjas. Men å andra sidan intrigerar som vanligt den ryska politiken på detta håll, och söker att skaffa sig ersättning i norra Turkiet mot Englands ansträngningar i det vestra. Den engelska regeringens organ Morning Post anklagar tillochmed öppet Ryssland för att ha emot Turkiet djerft kränkt folkrätten, genom att till Donaufurstendömena sända 700 kärror lastade med vapen, hvilka alla buro den kejserliga arsenalens i Tula stämpel och införde såsom jernvägsräls. Vi Men skall han äfven följa det i återstoden af rättandet af ett uppriktigt godt förstånd mellan Österrike och Preussen. Freden i Basel inkonseqvens i den politik, som på samma konungen skall icke vara ovillig att gå in härpå, eftersom det reaktionära partiet delar —— — — — — — — — — — — — — — — — —