Göteborgsposten – 22 januari 1863, sida 2

Kapten Jonas befallde sina soldater att fora grefvinnan de Monichenu utom kastanjeparken. Goulard och Facheux nalkades henne genast och fattade tag i henne; och sträfvade emot och försökte att få stanna qvar, i det hon upprepade: — Invänta konungen, herr kapten. Detta kan ni mycket väl taga på ert ansvar. Ian skall komma, och ni skall få ångra att ni förhastat er. Gaskognaren vände sig bort, för att ej låta oroa sig af hennes böner, medan Didier yttrade till Diana. — Vill ni då förtaga mig mitt mod och låta mig gälla för en pultron. Så snart hon hört honom säga dessa ord, blef hon undergifven och följde soldaterna. Men då hon hann fram till skogsbrynet, öfverraskades hon af att se Frans I:ste och grefve Aurelien. Hon kastade sig till konungens fötter och med en åtbörd för honom utvisande Didier, utropade hon med bruten stämma: — Rättvisa! sire, rättvisa! — Jag har redan benådat honom, svarade konungen kallt. Grefvinnan reste sig upp hänförd af glädje. — Men hvem skall benåda er, min fru? yttrade grefve de Montchenu; ni förvarar edra hemligheter illa. Hon böjde hufvudet och stödde sig vanmäktig mot en trädstam. Under tiden närmade sig Frans till kapten Jonas. — Låt lössläppa denne adelsman, sade han och fortsatte derefter till Didier; — Min herre, ni är fri. Ni kan bege er till konne