Göteborgsposten – 15 januari 1863, sida 3

d333 Å— notam. Af kejsarens bestämda uttalande i denna italienska fråga tyckes äfven bekräftelse gifvas åt förut gängse rykten, att diskussionen öfver denna fråga i senaten skall komma att inskränkas inom mycket snäfva gränser, isynnerhet som dels prins Napoleon bestämdt skall ut på en längre resa i Atrika och dels öfriga senatorer, hvilka hysa samma åsigter som prinsen, underrättats om kejsarens särskilda önskan, att denna gång icke utbreda sig öfver en så ömtålig punkt. Kejsaren vill det! och — kalifens ord äro visdom-. Från Paris skrifves till den officiösa Gen.Corresp. i Wien, att förhållandena mellan transka regeringen och kabinettet i Madrid invecklas alltmera. Isynnerhet är drottning tsabella gramse på kejsar Napoleon och kejsarinnan Eugenie. Då den kejserlige prinsen roddes, skickade nemligen drottningen at Spanien honom till leksak genast Gyldene Skinns orden, men prinsen af Asturien, hennes son, nar ännu icke från Paris erhållit storkorset af Hederslegionen. Detta har i Madrid förorsakat stor köld, och den verkliga orsaken ull de flesta missförständen daterar sig från denna tid. Kanske står äfven England i bakgrunden med sina ingitvelser, för att på detta sätt stegra spänningen mellan de båda kabinetten å ömse sidor om Pyreneerna. Drottningen skall tillochmed hatva yttrat, att hon icke mera vill hålla någon gesandt i Frankrike förrän hon erhållit fullständig kännedom om den franska politiken i Mexico, och en sådan kunskap skall kejsaren nog akta sig för att bibringa någon: han behåller helst korten för sig sjelt, utan att tillåta någon stå bakom hans rygg och titta in i dem. Vid franska hofvet roar man sig tappert. D. 7 d:s gass en stor bal i Tuilerierna; 2,600 personer, till största delen officerare ur armen och nationalgardet, samt elever från polytekniska skolan och militärskolan i S:t Cyr, voro närvarande. Kejsaren och kejsarinnan infunno sig kl. 10 och qvarstannade till midnatt. I lördags gats diplomatisk middag i Tuilerierna. Trettondedagen var enskild societet hos kejsarinnan, dervid 40 personer voro tillstädes. Man firade de tre heliga konungars dag. Markisinnan de Cadore fick bönan, men såsom lojal undersåte afstod hon genast sin krona åt kejsaren, som derföre förärade henne en gåtva at ett praktsullt armband i briljanter. Den 8 d:s firades erkebiskopens af Paris, kardinal Morlotes likbegängelse. Bourdonklockan i Notre Dame och alla andra klockor i Paris kyrkor hade redan kl. 7 på morgonen tillkännagifvit denna högtidlighet. En osantlig menniskomassa hade infunmt sig vid erkebiskopspalatset, längs den väg liktäget skulle taga och vid Notre-Dame-kyrkan. kn division infanteri och fyra sqvadroner kavalleri visade sig kl. 8 i närheten at palatset. El. 8 tillslöts kistan i kapitlets närvaro. Kl. 8 f satte liktåget sig i rörelse. Det öppnades at en afsdelning parisergarde till fots, hvilken följdes af tvenne sqvadroner lancierer och en infanteribrigad. Derefter kommo sex sorgvagnar, i hvilka befunno sig officianterna, medlemmarne af kapitlet och kapitular-vikarierna; härpå kommo de, som buro den aflidnes insignier, följda utaf den af sex rikt prydda hästar dragna likvagnen; man kunde från långt håll se silfverkorset och kardinalhatten som lägo öfver likvagnen. Andarne af likklädet buros af predikanten i S:t Thomas dAquin, generalvikarien vid storallmoseutdelningsskapet; en kanonikus från kejserliga kapitlet i S:t Denis och den äldste inom erkebiskops-kapitlet; den aflidnes trenne sekreterare gingo i spetsen tor de sörjande; de följdes ar deputationer från de stora statskärerna, armeen, domstolarne, skolorna, de välgörande sällskaperna, deretter fyra kejserliga hosembetsmän till häst, två nofvagnar, 14 sorgvagnar, en brigad infanteri, två sqvadroner kavalleri och sist en atdelning af parisergardet till häst Tåget tog vägen öfver kajerna till Notre Dame. KL. 10 anlände tåget till nämnde kyrka. En salut af 12 kanonskott förkunnade intåget i kyrkans vapenstuga, som var alldeles svartklädd. Midti i midtelskeppet höjde sig en präktig himmel framför katatalken. Å Katatalken, som var rikt smyckad och upplyst, voro den aflidnes vapen anbragta; erkebiskopsstolen var ötverhöljd med en svart slöja. Under ceremonien aflossades tvenne ytterligare kanonsalvor. Koret var förbehållet åt presterskapet. Endast marskalk Vaillant och hertigen af Bassano, hvilka båda jemte vicomte de Walsh representerade kejsaren, samt general Bougenel, -hedersriddare hos prinsessan Mathilda, hade dit erhållit tillträde. Tre kardinaler, mer än tjugo biskopar och öfver hundra kanonici befunno sig bland presterna. I midtelskeppet och i det stora skeppet hade deputationerna för de stora statekårerna och domstolarne, ministrarne, medlemmarne af hemliga rådet, marskalkerna m. fl. tagit plats. Den påfliga nuntien hade sin plats bredvid kardinalerna. De öfre gallerierna voro bestämda för deputationerna från de andliga kongregationerna. Ef