Göteborgsposten – 15 januari 1863, sida 1

— Jag bestämmer likväl ett vilkor, Clotilda, fortfor han, artigt tagande henne i handen. Den unga flickan och Didier blefvo bleka som döden och utbytte en ångestfull blick, ty de anade en förfärlig dold hotelse i Frans 1:stes assakterade ord. Han lutade sig mot Clotildas öra och tillade: — Jag skall behålla er som gisslan; mitt vackra barn, och jag skall gifva er mr de Montchenu till fångvaktare. XVI. Grefve Aurelien. Tvenne dagar hade förflutit sedan valdenseraas och hugenotternas befrivlse. Mr de Montcehenu hade af konungen erhållit i uppdrag att vaka öfver Clotilda; han bade fört henne till en liten koja som tillhörde gr fvinnan Dianas amma, i afsigt att undandraga henne hoffolkets afundsamma blickar och giftiga tungor. Denna landtliga boning, öfvervuxen med slingerväxter, låg dold bakom en pildunge, midt på en liten ö, som liknade en på den rörliga sanden strandad stor båt. Aldrig fanns ett vackrare och gladare litet fängelse. Om Cotildas hjerta kände sig dystert och förtvifladt i detta landtliga paradis, så måste det tillskrifvas kärleken, som för en ung flicka är hennes hjertas sol. Grefve Aurelien vinnlade sig om att noggrannt verkställa konungens befallningar, emedan ban befarade att annars