Göteborgsposten – 14 januari 1863, sida 3

vid förra förhöret uppgaf sade han att han ej medtog de penningar som efter brodrens aflågsnande på qvällen före händelsen influtit, utan att han låt dem ligga qvar. Han kunde ej uppgifva om brodren medtagit några penningar på aftonen. I boden har brukat inflyta 20 3 30 rdr dagligen. A. W. Andersson uppgaf till svar på polismästarens fråga, hvad han gjorde i boden, då han på uftonen d. 2 d:s ingick i densamma, sedan den redan blifvit stängd, att han gått dit in för att äta, enär han, som ej hade något hushåll; haft mat i boden. Han gick derifrån vanliga vägen, och begaf sig till en källare i Haga der han tillbragte tiden till kl. 12, hvarefter han jemte några andra begaf sig hemåt. Sedan han hemkommit vid ett-tiden hade han lagt i ordning några räkningar samt derefter börjat kläda af sig. Då han nära nog slutat dermed, hade han hört Mårtensson knacka på fönstret och ropa att elden vore lös, samt att det vore hau, Andersson, som vore upphofvet dertill. Han skyndade då ut. Då han fick höra att fönstret till hans bod var öppet, hade han blifvit häpen emedan han, som skolat utbetala 75 rdr på ett kontor, ej erinrade sig annat än att han låtit dem ligga qvar i sin pulpet, hvarföre han trodde att tjufvar tagit dem. Dä han sedermera tänkte efter, erinrade han sig likväl att han lagt penningarne i sin plånbok. — Då ban på aftonen gjorde besöket i boden var han ej längre der än en fjerdedels timma. Han hade på aftonen sett, att fönstret till bodrummet ej var Öppet, ehuru han ej visste om det varit riktigt stängt eller blott tilldraget. På nyärsafton hade brodern genom detsamma intagit sand, hvarefter brodren underrättat honom om att fönstret bulnat, då A. tillsagt honom att stänga det. På tillfragan förklarade brodren nu inför poliskammaren att det varit han som öppnat fönstret, ehuru han och A. sjelf efter eldfarans aflägsnande derför skjutit skulden på hvarandra. I afseende på den afbrutna gasarmen öfverensstämde hans uppgifter med hustru Märtenssons. Han sade sig för öfrigt ha funnit densamma ligga afbruteh på golfvet och då upphängt den på den återstående delen af gasarmen. Genom bodfönstret hade varor ofta blifvitsinforda boden. Orsaken hvarföre det ini prånget belägna nstret, och ej det mera beqvåma utat garden, dertill blifvit begagnadt hade varit den, att en mängd silltunnor och en saltbinge stått i det vägen framför det senare. Då han d. 22 dec. tog assurans 2, 500 rdr i bolaget Ultrajectum sade han sig ha innehaft varulager för ett par tusen rdr. Som han till April skulle öfvertaga en större bodlägenhet, hade han tagit assurans på något mera än lagret var värdt, för att sedermera ej behöfva assurera ånyo, dertill rådd af ett par handlande. Han yttrade för öfrigt att värdshusidkaren Mårtensson skulle ha en nyckel som ginge till boddörren. Hvad beträffade att hänglåset den ifrågavarande natten ej sutit för dörren, sade han att sådant händt väl hundrade gånger förut. Hon kände för öfrigt alls intet angående mordbrands försöket. Af de afhörda vittnena hade blott handelsbetjenten Aug. Andersson som till mars månad förlidet ar varit i hans tjenst något af vigt att säga. Han berättade nemligen att nyckeln till Mårtenssons källarlokal visserligen passade till A:s bodlås, men att A. just derföre latit ditsätta hänglaset, och att detta så länge hun var i A:s tjenst atminstone af honom alltid användes till bodens stängande. Andersson sade för öfrigt, att hans afsigt alldeles ej varit att hålla sig undan, utan att han blott under och efter första polisförhöret varit ute på Hisingen, för att söka anskaffa penningar, emedan hans kreditorer ansatte honom. Målet remitterades till rådhusrätten, utan att hans begäran att komma på fri fot beviljades.