Göteborgsposten – 14 januari 1863, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. slöfvers. sr. Franskan.) Och dessutom, hvad beslut skulle hon fatta? Henner samvete plågade henne innerligt, ty hon skulle på en gång vara upptäckare, domare och bödel; och hon kunde likväl icke neka att uppfylla sitt rysliga uppdrag. En enda obevakad min, ett skri eller blott en blick, skulle lösrycka lavinen och framkalla stormen. Framför sig hade bon en hjelte, en stor furste och härförare, en stor flykting, de är sannt, men äfven en stor rebell, hviskade en stämma i hennes inre. — Tala, mit barn, bjöd waldenserprofeten, och lemna ej längre våra hjertan i oro. Det var nödvändigt att fatta att beslut, och Clotildas frågande blickar höjde sig mot himlen; hon frågade sig om Gud skulle hafva öfverseende med en lögn som räddade en menniskas lif, eller om han skulle affordra henne en sträng räkenskap för denna lögn, som måhända skulle störta ett belt folk i elände. Himlen var beslöjad och sjelfva månen ) Forts. fr. N:o 9.