Göteborgsposten – 13 januari 1863, sida 2

gardinen, släcktes genast. Mannen varnades vid det i går hållna polisförhöret för oförsigtighet, och de nämnde poliskonstaplarne erhöllo hvardera 5 rdr i belöning för eldens upptäckt och släckande. Samma afton var vådeld äfvenledes nära att utbrista i en lägenhet som bebos af snickaregesällen S. P. Olsson i byggmästare Jönssons hus vid Nygatan i Haga. Såväl Olsson som hans hustru hade på aftonen gått ut och lemnat barnen ensamma. Det äldsta af dessa, en gosse om åtta år, hade tagit en bok för att läsa, och flyttade ljuset så nära intill fönstergardinen, att denna fattade eld. En fru i huset, som från gården sett skenet, skyndade till och släckte med biträde af sin son elden. Olssons hustru fick vid polisförhöret en varning för att lemna sina barn ensamma, då någon eldfara derigenom vore att befara. Brand-ignaler af vanlig beskassenhet tillkännagåfvo i natt straxt efter kl. tolf, att eld utbrutit. Den vid Skeppsbron patrullerande nattvakten hade sett rök och lågor framtränga genom ett åt elfven vettande fönster af gjuteriet i hrr Keiller C:os mekaniska verkstad. Då några arbetare ännu voro sysselsatta å verkstaden, blef man snart herre öfver elden, hvilken förmodligen uppkommit genom nägra från en härd nedfalina glödande kol, som antändt blåstrumman, hvarifrån elden spridt sig utmed en brädvägg samt fått luft genom några af hettan söndersprängda glasrutor. — Tornväktarne, som aldrig fingo sigte på elden, klämtade i sin ovisshet två slag i sender, hvilket utvisar eldsvåda utanföre den egentliga staden, och då de icke efter vanligheten kunde genom lyktors utsättande antyda brandställets läge, uppkom en icke ringa konfusion och villervalla, i det att sprutorna som naturligtvis ej kunde hinna ut innan allt var förbi, togo den vanliga vägen, d. v. s. utåt Masthugget, utan att man på en lång stund kunde så reda på rätta förhållandet. Almberg-ka häktningen. Som förut är nämndt, häktades härstädes på misstanka en person från Hjo vid namn Almberg. Atthan, ehuru han här genast efter första törhöret lösgafs, är godt känd i orten, finner man af Hjo veckoblad, som återgifver vår berättelse om häktningen, inledande den med orden Ett samhällets olycksbarn har ändtligen råkats af lagens hand-, samt afslutande den med yttrandet: krukan går så länge till brunnen tills hon slutligen går sönder, är här tillämpligt. Warbergs folkskolelärareförening hade d. 3 d:s sammanträde, vid hvilket till bestyrelse för innevarande år utsågos: folkskolelärarne J. Hjelmqvist i Tvååker (ordförande), P. J. Lindahl i Hvalinge (sekreterare), A. Wetterman i Morup, P. A. S. Nordling i Rolfstorp och S. P. Landin i Träslöf. Professor Bråkenhjelm hade sändt en vänlig nyårsönskan till föreningen samt en inbjudan, att hålla nästa sommarmöte i Tvååkers prestgård, hvilken tacksamt antogs. Åtskilliga trågor voro uppställda till diskussionsämnen, såsom: Hvilka at folkskolans barn böra undervisas i geometri? Den besvarades dermed, att i allmänhet böra alla de, hvilka hunnit det föreskrifna minimimåttet, deri undervisas, men att början kan ske, äfven innan färdighet i läsning blifvit inhemtad, med sådana barn, som hatva anlag för räkning. Till fortgång i detta ämne hör dock kunskap i decimalbråk och sorträkning. — Frågan: Ar småskolan behöflig såväl i stad som å landsbygd jemte den fasta skolan: besvarades med ett allmänt ja. Rörande förhållandet mellan småskolan och Iden fasta skolan, uttalades den grundsats, att båda böra liksom utgöra 2 klasser af en enda skola, båda stå under samma kontroll samt småskolans undervisning vara begränsad till de första elementerna i läsning, skrifning och räkning (skrifning på skiffertafla. hufvudräkning och tals upptecknande samt utnämnande). äfvensom att vid uppflyttning från småskolan barnen böra examineras. Försvarlig färdighet i innanläsning bör vara den hufvudsakliga fordran vid uppflyttning i den fasta skolans afdelning. Af tidningen Skarpskytten, som utgifves i Gefle, har n:o 1 hitkommit. Detta nummer är särdeles omvexlande och innehållsrikt, och deri förekommer bland annat en uppsats om folkbeväpning på landsbygden, skrifven af en bland våra ifrigaste skarpskyttevänner. Afven förekommer en förteckning öfver skarp