Konnetabelns värdinna. ) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Emam. Gonzales. (ötvers. fr. Franskan.) Abdias fortfor med värdighet: — En ådelboren katolik kunde icke kallt äskåda detta mördande; han besteg den upphöjdaste punkt som fanns i närheten, gjorde stort buller och nedrullade stora stenar i dalarnes djup, för att varsko de hugenotter som der kunde vara dolde, att förföljarne nalkades. Hans medlidande dref honom ända till den obetänksamheten att med hela styrkan af sin röst skrika till dem att rådda sig så fort som möjligt. — Godt! Den ädlingen handlade som en hederlig karl, sade Pomperant otålligt, men hvad är din mening med att berätta den historien för mig? Abdias svarade: — Jo, jag är en af de förföljda som på så sätt blefvo räddade, och räddaren, ädlingen, det er ni mr de Pompårant. Och samtidigt omringades kaptenen af en mängd qvin