Göteborgsposten – 9 januari 1863, sida 1

1 Charleston, der sydgeneralen Beauregard hjertligt emottog Russell, hörde han en del utgjutelser emot de iorbannade yankees Det var ätvenledes den allmänna tron, att Bomullen var konung, och att John Bull måste göra sina ordres och intervenera till förman tör Södern. hull skall törst hålla mycket väsen öfver non-intervention, men när han börjar sakna bomull, skall han nog komma med sin limstång?. Jag sann?, säger Russell, detta vara den bestämda tanken öfverallt. Mr Russell gick igenom fästet Sumter efter beskjutningen, men rönte ej något synnerligt intryck utaf verkningarne af bombardementet. Han fick snart höra omtalas den hotande demonstrationen i New-York vid underrättelsen om fästet Sumters fall, samt om den förvåning och ovilja hvarmed hans vänner i Södern emottogo den. Återigen hörde han påstås, att Bomullen var konung. Han hörde tillochmed, huru man i Södern heldre skulle vilja återvända under britiska väldet, än ingå någon ny förneing med Norden. Mr Russell anmärkte, att tyskarne och irländarne, här såsom ötverallt annorstädes i Södern, voro enstämmigt för sydförbundet, liksom dessa opartiska patrioter i Norden äro fullkomligt motsatsen. Presterskapet i Södern tyckes ätvenledes vara lifvadt at samma opinion som deras land, ithy att de, med presterlig advokatyr, försvara slatveriet på grund at sjelfva den heliga skrift (!), under det presterna i Norden med Bibeln i hand yrka på slafveriets borttagande. Det allvarliga uti stämningen i Södern visade sig bäst, då värden på ett landtvärdshus, der Kussell spisade middag, med förakt afböjde att mottaga liqviden i guld, emedan han atgjordt föredrog sydregeringens pappersmynt. Alla dem Russell sammanträffade med, yttrade sig med beundran om Jefferson Davis, hvars personliga bekantskap Russell äfvenledes lyckades göra. Då R. uttryckte sin förvåning osver de krigiska förberedelserna öfverallt omkring honom, svarade Wavis endast, att amerikanarne af naturlig böjelse äro ett militärlolk; att det rika förrådet på militära titlar var ett bevis derpå, liksom det förhållandet att gentlemen dersuldes begifva sig till krigsakademien, hvilka icke hatva för atsigt att vidare egna sig åt vapenyrket. I atseende på hela situationen, rådde i Södern samma obestämdhet som den Russell förut anmärkt i Norden. Intetdera partiet var förberedt för angrepp eller motstand af det andra, och ingen förutsag vidden af de uppoffringar, som nan sedan måst göra. Från Montgomery for Russell till Mobile, men han fann ingenstides några unionela känslor. I Pensacola sammanträffade han med general Bragg, i hvilken han igenkände en gammal bekant från Krim, en relik från Bataklava. 1 New-Orleans gjorde han bekantskap med hr Slidell, nu i Paris, hvilken på honom gjorde ett godt intryck. New-Orleans befann sig äfven då i ett tillstånd af terrorism, emedan man misstänkte dervaron af abolitionister. Eldsvädor inträffade äfven ofta derstädes och fastän Russell inandades otäcka rökhvirtlar, hviskade en hemlighetsfull röst sakta i hans öra: slatvar! bä jag i dag var i konsulatshuset, berättar Russell, inträdde en högrest och väl klädd man, tör att tala med mr Mure om aftärer, och blef på sin egen begäran införd till mig. Hans namn nämndes händelsevis förliden afton och jag hörde då omtalas en icke särdeles angenäm sida af hans förflutna lif. För några är sedan var det nemligen en bal i New-Orleans, vid hvilken denne herre var närvarande; ban egnade särskild uppmärksamhet åt en dame, som likväl hellre föredrog en an