Göteborgsposten – 8 januari 1863, sida 2

Unflytelse på fredens yrken och ega lifvand verkan till allmän medborgerlig krigsbildning. Göteborg d. 8 Januari 1863. Bro-omläggningarne. I går börjades arbetet med uppsättandet af en provisione gångbro af trä öfver stora hamnkanalen mel. lan rådhuset och lånekontorets hus, hvilken tillsvidare skall ersätta den s. k. tyska bryggan, som derefter skall rifvas och omläggas i likhet med Kämpebryggan. Af de norska matroser, hvilka varit engagerade å i Bottniska vikens hamnar upplagda fartyg, afgå idag på förmiddagen 72 st. härifrån med ångfartyget Göteborg, kapten Reutererona. Mot en betingad passagerareafgift af 1,500 rdr skola de landsättas dels i Grimstad och dels i Arendal och Fredriksveern. — Med bantåg från Stockholm hitväntas i dessa dagar ytterligare omkring 200 man från samma flottilj, hvilka troligen komma att med ångfartyget London öfverföras till Norge. Underhandling härom pågår med rederiet. Mordbrand-anläggningen illaga. Handlanden A. W. Andersson, skäligen misstänkt såsom anställare af det misslyckade försöket att anlägga eld i handl. E. Erikssons hus vid Husargatan, blef i förgår enligt poliskammarens beslut häktad och på aftonen införpassad till härv. cellfängelse. Han infann sig såsom bekant ej vid förhöret i poliskammaren och har sedan dess ej stått att finna förrän på nämnde dag, då han anträffades i sin bostad vid Husargatan. Kollekten vid missionsbönestunden i domkyrkan trettondedagen uppgick till 44 rdr 21 öre. Det väntade kongl. representationssörslaget skall, enl. hvad Nya Dagl. Alleh. vill veta, i mändags ha förevarit till granskning inom konseljen, hvarvid det af statsrådets samtliga medlemmar blifvit enhälligt antaget. Döden allt förliker, så står det inristadt å framl. erkebiskopen Wallins grafvärd i Stockholm; men det milda och försonande i denna tanke synes ej rätt uppfattas af alla våra prester. Åtminstone fingo de kamrater och vänner till afl. kaptenen i handelsflottan J. F. Tengström, hvilka voro inbjudna att trettondedagen å Nya Vartvet beledsaga hans stoft till det sista hvilorummet, en sorglig bekräftelse derpå. Sedan de ungefär 1 2 timmas tid väntat på predikanten, som skulle förrätta jordfästningen, bataljonspred. P. B. J. Glasell, skickades bud till denne, som lemnade det svar, att han ej ämnade infinna sig i sorghuset, men skulle möta å kyrkogården. Då detta svar så djupt rörde och uppskakade den aflidnes enka, att bon föll i de häftigaste konvulsioner, åtog sig en af de inbjudna gästerna, en aktad militär, att göra ett nytt besök hos predikanten och söka förmå honom att infinna sig. Sedan han på ett mindre vänligt sätt blifvit bemött och fått åhöra en jemmerlig klagovisa öfver den aflidne, lyckades han dock slutligen förmå hr Glasell att medfölja. Anländ till sorghuset påbörjade hr Glasell, till alla de närvarandes stora förvåning och harm, en häftig straffpredikan, i hvilken såväl den aflidne som hans efterlemnade enka på det kärleksoch skoningslösaste sätt anklagades och lastades, hvarester han rusade ut till kyrkogården, dit processionen sedermera begaf sig. Hade hr Glasell varit mångordig och vältalig i sin straffpredikan, var han så mycket knapphändigare vid jordfästningen, liksom hade han ej ansett den af lidne värd de kristliga orden i ritualen. Då flera närvarande personer sammanstämmande vitsordat riktigheten af ofvanstående, hafva vi ansett det som vär pligt, att