Göteborgsposten – 7 januari 1863, sida 1

2— — —— ————— Du har ännu en gäng stött den dig till försoning räckta handen tillbaka. Ske din vilja! Med dessa ord vände han sig om och stag åter i båten, samt rodde tillbaka till slottet utan att denna gång återhållas af någon osynlig hand. Ou Frans bade nogare betraktat båtens kölvatten skulle han der hafva funnit samma näckrosblad hvilka likasom vid vorifäarden, äfven nu hvirtlade efter. Nagra minuter senare landade ban vid slotissidan. XIII. Kryptan. Sedan konungen aflägsnat sig tillräckligt långt från stranden höjdes varsamt de bakom befintliga nackrosbladen, och dvergens vanskapliga hufvud samt axlar visade sig ofver vattnet. Några ögonblick stod han orörlig och spejade med oroliga blickar omkring, hvarefter ban skyndsamt vadade till gallerstangslet vid kallarhalan. Här klattrade han upp ur vattnet och ruskade på sig som en ur sjön uppkrupen pudel, slant in genom gallergluggen, som han varsamt tilläste efter sig, och fördjupade sig sedan i källaren. Försigtigt tref. vande framför sig uppsökte han det ställe der horselroret nedwmynnade, och ur hvars öppning silkeståget ännu nedhängde. Vig som en apa klättrade han åter upp genom den trånga passagen och uppnådde slutligen stenen som skiljde honom från Didiers rum. För en påtryckning af hans kno