Göteborgsposten – 5 januari 1863, sida 1

W. II. Russells (Times korrespondent) Dagbok från Amerika. I Den bekante tidningskorrespondenten Russell, som från krigen 1 Indien och på Krim iemnat så intressanta skildringar, berann sig vid tiden före torvecklingens ucbrott i Amerika, for att älven deriträn rikta daghistoriens blad med sina oftast trogna, alltid originela och ej sällan mycket pikanta redogörolser för händelserna på krigsteatern. Hr kussell lyekades dock icke 1 detta sitt uppsåt, emedan den nordamerikanska regeringen ohöfligt nog utvisade den ryktbare skribenten. Sina anteckningar från denna tid har hr Russell nyligen offentliggjort i ett par volymer med titeln My Diary, North and South (Min Dagbok, Nord och Söder), ur hvilka vi vilja göra några utdrag. Hr Russell lemnade Cork d. 3 mars 1861 med ångbåten Arabia?, ombord å hvilken betunno sig representanter för de båda partierna i Amerika, hvilka redan sutto afsides ifrån hvarandra, åto och samtalade afskiljda, och sökte på åtskilliga sätt inverka på Russell hvardera i sin riktning. Allmänna uppmärksamheten var då koncentrerad på de båda fästena Pickens och Sumter, hvilka hade besättningar från Norden, men lågo på Söderns område, och unionsregeringen tycktes vara förlamad utan någon lust hos Norden att understödja den med energisk verksamhet. Newyorkerboen var icke desto mindre höflig. Jag rörmodar sir!, sade han till hr Russell, att ni, som kommer trån Europa, något förvånas ötver att finna oss så lugna här i Newyork; vi äro ett eget tolk, och J förstån oss icke i Buropa. Mr Bancroft, som var en af de första personer, till hvilka dessa vände sig, var ur stånd att komma till någon bestämd slutsats. Redan då yttrade man sig med en viss bitterhet emot England, och i hänsyn till blockaden antog man för gifvet, att England skulle handla endast af lumpna motiver, men att Frankrikes välkända vänskap till Förenta staterna skulle undertrycka dess rivals sjelfviskhet och hindra ett snart erkännande. Hr Russell uppehöll sig icke länge i New-York, utan begaf sig till Washington, der han råkade i trängseln bland en mängd väntande tjenstsökande. Ej mindre än 2,500 personer spisade dagligen middag i Willards hotell, och till qvantiteten af hvad de förtärde kan man döma deraf, att hr Russell hörde en utaf dem tillsäga om följande frukost: -Svart the och rostadt bröd, ägg, färsk sill vilddufva, gristötter, kramstogel, ostron, och en mängd bröd och bakelser under olika benämningar. Hr Russel gjorde snart bekantskap med hr Seward (Amerikas statsminister), hvars ton var mycket sangvinisk och förrådande det ytterligaste förakt för dem, som ansågo det ligga någonting allvarligt i Söderns afsöndring. Jag sjelf, sade han, mina bröder och aystrar hafva alla varit secessionister — vi skiljdes hemifrån, då vi ännu voro mycket unga, men vi komma alla förr eller senare dit tillbaka igen. Dessa stater skola alla vända tillbaka på samma sätt. Hr Sevard införde Russel hos presidenten Lincoln af hvilken den senare lemmar följande trogna porträtt : -Straxt efter inträdde med släpande, vacklande, oregelbunden, nästan ostadig gång en mager, torr man, betydligt öfver 6 fot lång, med nedböjda skuldror, långa, hängande armar, slutande i händer af utomordentliga dimensioner, hvilka likväl vida öfvergingos i proportion af hans fötter. Han var klädd i en illa sittande skrynklig, svart drägt, hvilken påminte om en likbjudares klädsel vid en be