Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 3

den upproriska hopen icke hade några andra vapen att strida med än munnen, hvilken de begagnat i möjligast högsta grad. Senare Post, Times betraktar general Burnsides ställning i Amsrika såsom mycket kritisk och slagtningen vid Fredrickburg den 13 Dec. nästan som ett nederlag för nordtrupperna. Visserligen trodde man, skrifver bladet, att general Burnside d. 15 skulle förnya ansallet, men Burnside har uppenbarligen på ett betänkligt sätt blifvit tillbakaslagen. Om han genom styrka eller skicklig strategi åter godtgör den lidna förlusten så är han en stor general. Förnyade angrepp efter en paus på en dag lyckas icke ofta. Men det kan vara möjligt, att han stormar sydtruppernas förskansningar eller kringgår dem. Men om hans försök äfven då misslyckas, så har han bragt sig i det olyckligaste läge, hvari en general någonsin befunnit sig, och enligt alla krigskonstens reglor måste en verksam fiende tillintetgöra hela hans här, och hvarken rytteri, eller fotfolk, eller en enda kanon torde komma tillbaka. Sådana afgörande segrar tyckas visserligen icke inträffa i den nya verlden, men ställningen är mycket betänklig och vi hysa derföre ett förnyadt intresse tör Potomachären. I detta slag måste å båda sidor ett förfärligt blodbad ha egt rum, fastän sydtruppernas förlust, alldenstund de stredo bakom forskansningar, utan tvifvel varit mindre, än deras mera blottställda motständares-. — Såsom vi veta, har Burnside undvikit sin totala förstörelse, genom att gå tillbaka öfver Rappahannoch, men Times sanningsenliga yttrande förtjenar afseende, emedan det visar huru kritisk Burnsides ställning varit och till en del ännu är. Genast efter ingången underrättelse om det verkliga resultatet af slaget vid Fredericksburg, hade presidenten Lincoln ettlängre samtal med franske gesandten i Washington, Mercier, vid hvilken händelse man knippat förhoppningarne om en fredlig tendens hos Lincoln; ja, man vill tillochmed veta, att Lincoln nu skulle vara hugad ingå på ett stillestånd för vintern. Det är osannolikt, att Södern skall dertill vara hugadt, ty vintern skulle af Norden blott begagnas till nya rustningar, hvaremot Södern nu, i händelse falttåget fortsättes, möjligen kan tillfoga Norden svärare skada. I Paris hafva underrättelserna om nordtruppernas nederlag vid Fredericksburg på Börsen och i de för Söderns sak gynsamt stämda kretsarne framkallat nya förhoppningar om att ett vapenstillestånd verkligen skall kunna öfverenskommas och att de franska bemedlingsförslagen skola kunna erhålla framgån Erkebiskopen af Paris, kardinal Morlot afled den 27 dec. Hans död har väckt stort uppseende i Paris. Såsom kardinal och medlem at senaten deltog den aflidne lifligt i de politiska angelägenheterna och visste att ställa sig på god fot med såväl Rom som franska hofvet. Han var föröfrigt en fin verldsoch hofman; han dog af lunginflamation. Morlot föddes d. 28 dec. 1795, blef kardinal 1853 och erkebiskop af Paris 1857. Han var dessutom kejsarens stor-allmoseutdelare, medlem af regentskapet och rådet samt kommendör at hederslegionen. Pariserbörsen var för några dagar sedan i den största rörelse med anledning af en ingången underrättelse om, att den franska expeditionskåren i Mexico skulle ha intagit Puebla. Denna nyhet har likväl icke bekräftat sig. Spänningen i Paris visar dock, att den mexicanska frågan börjar alltmera sysselsätta sinnena, och man fodrar att någonting för de franska vapnen lyckligt snart skall inträffa. Talrika förstärkningar afgå emellertid nu från Frankrike till Mexico. Tvenne medlemmar af franska akademien, Viennet och Alfred de Vigny, ligga farlagt sjuka. Spaniens premierminister ODonnel har i cortes talat till förmån för Frankrike. Såsom bekant, äro både drottningen och det stora flertalet inom nationen harmset stämda emot Frankrike, medan deremot ministeren förordar den franska alliansen. Af alla de namngifna kandidaterna till Greklands tron återstår nu ingen, som icke afsagt sig anbudet, sedan konung Ferdinand i Portugal, den nuvarande konung Ludvigs i Portugal far, på upprepade framställningar oåterkalleligen afslagit att emottåga den grekiska tronen. Grekerna tyckas dock sjelfva