Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 3

Oskyldigt tvegiste. En murare i Berlin hade det obehaget att ha en hustru med hvilken han lefde i oenighet. Ledsen vid de äktenskapliga trätorna, och måhända äfven för att vinna bättre utkomst, begaf han sig till Hamburg der han bosatte sig, hvaremellertid han lät hustrun stanna qvar i Berlin. Efter någon tid begärde han skilsmessa och då han utlofvade ett lifstidsunderhåll åt hustrun, understödde denna hans begäran. Äktenskapsskilnaden erhölls. Emellertid flyttade den sålunda från det äktenskapliga oket befriade muraren sedermera till Köpenhamn, der han knöt ett nytt kristligt äkta förbund med någon vacker danska, som gjorde honom så glömsk af hans förra hustru, att han ej ens ihågkom att sända denna det utlofvade underhållet. Denna förtörnad häröfver började en rättegång med påstående att äktenskapsskilnaden måtte förklaras ogiltig. I enlighet med någon besynnerlig tysk lag vann hon äfven sin process, och den olycklige muraren såg sig sålunda plötsligt satt i ett predikament, som blott en turk eller mormon med kallblodighet kan finna sig i. Det hade dock väl gått an om det varit nog med murarens obehagliga morakiska öfvertygelse att ha tvenne hustrur; men den första hustrun lät sig e nöja förrän hon äfven låtit honom erfara hela det juridiska obehaget af denna embarras des richesses. Hon anklagade honom för tvegifte. Lyckligtvis befann sig dock, såsom nämndt, muraren i Köpenhumn hvaremot hans första hustru ännu var qvar i Berlin, och det dröjde derföre något innan processen kom igång. Muraren hade således tid att echappera och fyude till Amerika, der han nu under presidenten Lincolns fredliga spira lefver lycklig med hastrun n:o 2. Menniskoätare. En fransk tidning medelar en intressant och vidlyftig beskrifning öfver Yamstesten i Caledonien, ur hvilken vi göra följande utdrag: Yamsroten tillhör indianernas väsendtligaste födoämnen. I början af juli månad utsåg fröra och 7 a 8 man ler derefter ha knölarne hunnit tillräcklig mognad (5. att skörden kan påbörjas. Saäsnart denna tid är in... äras skördefesten medelst en egendomlig dans och luculliska måltider; d. v. s. luculliska sedt fran indiansk och ej från europeisk ståndpunkt. Det är, sörnämligast under denna fest som Caledonierna hångisva sig åtmenniskoätnadet. Ju mera menniskokött som vid ett dylikt tilltälle förtäres, dess mera lysande anses festen vara. Medan de resande, hvilka man har att tacka för dessa meddelanden, uppehöllo,sig på ön Balane, hörde de oftast nämnas såsom den herrligaste fest, som på langliga tider firats, den: på hvilken invånarne på Arama mördade och uppato 13 menniskor på Nenema. Det äri allmänhet främlingar som få släppa till lifvet vid denna festmåltid och som utgöra den förnämsta anrättningen vid densamma; likvisst händer det ej så sällan att höfdingarne uppoffra sinas egna undersäter. Sasnart festen är slutad star det en hvar fritt att efter eget behag disponera öfver inelfvorna af den kropp som han förtärt.