hen väntade nyårsgålvan. Aftonbladet har med anspråk på trovardighet kringspridt bland allmänneten den glädjande underrattelsen, att man inom konseljen nu ändtligen är ense om det väntade representatioustörslaget, och att detta, säsom alven helt naturligt mäste vara, då man kan forutsatta att regeringen verkligen vill reformens realiserande, endast omfadtar sjeltva representationens konturer, såsom valsättet och sammansäåttningen. Sannollkt komma åtskllliga andra, i sammannang med det omszattande forslaget stående detaljretormer att på annan vag au sasom kungligt förslag ingå till ständerna; och detta är valbetänkt, alldenstund resormens fiender i annat fall utan tvitvel skulie kasta sig otvor detaljerna, göra dem uil foremål för partistrider och möjligen sämedelst undanskjuta den stora frågan. Emellertid måste hvarje medborgare kanna sitt hjerta vidgas vid tanken på att nu nalkas ögonblicket, då den stora striden mot privilegierna skall utkämpas vca Sverige föras in på en bana af naturenlig, konsututtonel utveckling, der det skall kunna lemna prof af sin inre styrka och i sin mån bidraga ull realiserandet at tideavarfvets stora ld46er. Vi ega all möjlig anledning att antaga, alt det väntade forslaget, som om ott par veckor skall vara at hvarjom och enom käudt, är besjäladt af den liberala anda, som endast kan göra det lämpligt för vär tid. Om vi få tro vissa uppgitter, hvilka ega allt utseende af sanning, så upphäfvas i grund all sjelfskrifvenhet och alla privilegier i hansyn ull folkrepresentationen, och valen fotas på en mera demokratisk basis, än hvad hittills variv tallet. Enligt hvad som tramgätt af officiosa och andra vinkar om den förmodade arten alt det kungl. förslaget, kuuna vi vänta, att detamma skall törvrda två-kammar-systemet, en hogre och en lagre kammare. Det vill tyckas som att man någon tid inom regeringen eller i vissa regeringen nära stående poliuska cirklar varit oense om dessa kamrars uppkowst. Dels har man ansett sig ej kunna väga av alldeles kasta de båda första ständen otver bord, och derföre velat, att ätminstone halften af den öfre kammarens medlemmar skulle vara Jelfskrifven bland adel och prelater, eller ock att konungen skulle tillsätta hälsten af nämnda huses medlemmar. Vi veta ej, huruvida dessa lappningsförsök i en föråldrad anda verkligen varit på tal inom konseljen, men att de ventilerats i vissa högre kretsar, är lika visst, som att de deriträn sökt sig kanaler ill några utländska tidningar.