Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 2

hvilket det, sjelfständigt och isoleradt, slutligen skulle tvingas — och genom hvilken slafven sattes i tillfälle att lära sig värdera sjelfbesutenhet och egendom, vore att vida föredraga framför en sådan som Lincoln afser med sin proklamation? I vår tanke vore den det, och det är derföre vi anse det lyckligt, att kongressen i Washington, på grund af flera väckta förslag, förkastat Lincolns obetänksamma projekt. Från krigsteatern bekräftas det, att nordgeneralen Burnside gått öfver Rappahannock och straxt söder om Fredericksburg gjort halt, emedan han ej vågat genast angripa den der midtemot honom stående starka och väl skyddade fienden. Dennes motstånd i Fredericksburg kan väl derföre snarast betraktas som maskeradt, för att uppehålla nordtrupperna och gifva sydgeneralen Lee tillfälle att göra sig i ordning för att kunna med framgång mottaga den . anträngande fienden. Att detta lyckats, tyckes framgå deraf, att sydtrupperna intaga en af tvenne linier batterier betäckt, koncentrerad ställning. Å andra sidan drager Burnside fortfarande förstärkuingar från norr, och har lyckats förena sig med general Sigel, som kommenderar öfver en ansenlig styrka nordtrupper. Den franske befälhafvaren i Mexico, general Forey har, såsom nämndt, uttärdadt en proklamation till mexicanarne, och generalen har i denna utkastat en föga smickrande vatla öfver landets tillstånd och isynnerhet hänvisat derpå, att åkerbruk, handel, näringar och konst ännu stå mycket långt tillbaka, att städerna äro smutsiga och landsvägarne icke kunna passeras. Det får ej längre förbli på det sättet; Frankrike går i spetsen för civilisationen och skall visa mexicanarne, huru man kommer till kultur. Om det är möjligt, skola äfven regnvädret och gula febern för alltid bortträngas. Forey har derförutan förklarat de mexicanarne, som äro anhängare af Frankrike, att landets läge gör en fransk diktatur nödvändig för framtiden. Man skall omedelbart efter intåget i Mexico tillgripa denna åtgärd. I öfrigt motsvara de till Frankrike ingångna underrättelserna från Mexico icke de förväntningar, som man gjort sig, och i allmänhet väntar man att inom kamrarne skall låta förnimma sig en stark opposition mot hela denna mexicanska inblandning, hvilken onekligen är behäftad med otur. De verkningar, som kunna följa af ordningers återställande i Mexico, äro emellertid af den betydelse, att man ej kan med afgjordt ogillande åse Frankrikes inblandning. En stark regering, som stode öfver partierna och derigenom kunde hafva utsigt till att lyckas undertrycka dem samt i stället gifva väckelse åt ett nationalt framåtskridande, skulle onekligen göra Mexico godt, samt skydda det från det öde, som i dess nuvarande anarkiska tillstånd hotar det, nemligen att uppslukas af Amerika och derigenom indirekte gifva näring åt slafveriet. Det kan ligga en stor tanke i Napoleons politik uti denna trakt, men han bar kanske blott varit ett verktyg i Försynens hand till ett bättre, under det han ejelf velat i Mexico återforskaffa presterna öfverväldet och grunda ett papistiskt reaktionärt lydrike. Har detta senare varit hans assigt, skola händelserna sjelfva utan tvifvel snart bekräfta sanningen af det gamla ordspråket, af små orsaker uppstå ofta etora verkningar. Den mexicanska frågan har för öfrigt satt mycken skräck i sinnena hos den handlande klassen i Paris, och på Börsen har man varit så frikostig med rykten, att det tillochmed gått från mun till mun, att en allvarsam förveckling utbrutit mellan Spanien och Frankrike, ja, att de resp. regeringarne äfven redan gifvit sina gesandter förhållningsordres att afresa från sina poster. Tvisten påstås dock hafva blifvit på diplomatisk väg tillsvidare bilagd; men spänningen mellan båda hofven fortfar utan tvifvel alltjemt och måste till slut bli genant för Frankrike. Personer, Bom tro sig vara fina politici, påstå, att den gamle filaren Palmerston har sina fingrar med i spelet, och att man nu börjar draga sig för tanken på att Frankrike skulle få fast fot i Mexico. Frankrike spelar i en annan fråga en besynnerlig roll, neml. i frågan om Italien. Man vet ej rätt, hvarest det är och flera af dess handlingar tyckas utvisa en märklig dubbelbet. Så t. ex. vet nästan en hvar, avt finan-ministern Fould, då Thouvenel för Italiens skull asfträdde, var nära att följa honom; och nu deremot heter det, att Fould anstränver sig af alla krafter. på högre befallning.