Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 1

öfverraskat dig ... Men jag vill icke på dig utöfva en offentlig hämnd; tro likväl icke att jag ämnar tåla att min heder ostraffadt fläckas. — Er heder är ju äfven min ? genmälde Didier, tagande ett steg mot sin onkel. Men denne senare stötte honom tillbaka med en tvär åtbörd. — Du skall aflägsna dig ur detta slott. — På ögonblicket utbrast nevön harmsen. — Nej, återtog borgherren, jag vill icke att hela hofvet skall få veta att jag kört bort dig. Man skulle forska efter orsaken dertill, och favoriterna som redan äro afundsjuka på mig, skulle i så fall icke skona mig med deras hån. — Tror ni att jag skall förnedra mig till att emottaga allmosor af en slägtinge som anklagar mig? — Skräfla icke! sade mr de Montchenu med ett försmädligt småleendt; du skall stanna här sålänge jag vill, ty du är min fånge. Utan att gifva Didier tid att vidare rättfärdiga sig gick ban ut, och slog dörren hårdt igen efter sig samt låste den dubbla slag. En timma senare inträdde hofmästaren Bernard och tvenne drängar i den sårades rum. De senare buro på hufvudena en lång videkorg, fylld med linne och lifsmedel ämnade åt fången. Mycket förvånad ämnade Didier göra de tystlåtna bärarne några frågor, men dessa som blifvit vederbörligen instruerade aflägsnade sig utan att svara, lemnande honom ett rof för en ytterlig oro och skakring. Han stötte vresigt och