Göteborgsposten – 27 december 1862, sida 1

t. 0C—E —( 3h: T1———————— ska kraftiga medel deremot, bl. a. om beslag: andelen blir så hög som 23 delar af värde eller små grundgående kronotartyg med ull cersbefäl utrustas for ändamälet, hvarigenvi flottans officerare alven skulle tå godt ulltal le att noga lära sig känna saderneslandet kuster, dem de äro ämnade att forevara. Hvad göra dessutom I å 2 hundra tuse kanner insmuggladt utländskt bränvin emo den månglaldiga nyttau, som redan skördat af de omkring 60 millioner rdr i bränvinsskatt som sedan 1843 influut i statskassan, oci emot den stora vinst, som den föreslagna till ökningen i bränvinsafgilt skulle åstadkomma för att dermed kunna bygga alla de återsvå ende stambanorna, utan läns anlitande, ocl sedan att med samma tillokning kunna snart be tala den hittills gjorda Jernvageskulden, oct dessutom emot den ännu större riksvinsten att kunna exportera så mycken säd — se dan den ötverflociga och opatriotiska bran vinsbränningen blilvit minskad — hvarigenon en myckennet utlandska penningar redan mkommit och hädanefter inkomma (pr mediun, 15 å 20 millioner årligen), bvilka oka valmägan och verka till många nya företag och okade produktioner, hvaremot svenska jordbrukarne förr, genom det ohyggliga antalet al 173,120 så kallade husbehoss, men ratteligen riksförstorande brännerier, torderfvade bäde tolk och få och en orimlig myckenhei spanmål den uden. Om några år, då stambanorna blifvit fardiga och skuldfria, skulle denna tillökning 1 branviusskatten afven kunna mäktigt bidraga tll ew väl inrattade och fullt pantiigt nationalförsvar for eryggandet at Sveriges sjeltstandighet. På grund at dessa skäl, anser hr ötfverste Hagelstam, alt Sverige tor närvarande har blott att välja emellan 2:ne alternativer, nemligen: 1:0. Antingen att antaga det här gjorda patriotiska förslaget, att oka bräuviusskallen med 1!(3 oro tor hvarje jumfrusup som tillverkas, och derigenom utan lån tå ullvackligt penningar till stawbanerna, eller 2:0. Att fortfarande upptaga lån för fullanaanaet uar scuöCcet fornmåwauy onligt beslutet vid sensste riksdag, noml. 120 millioner rar tor sjelfva banorna och 44 umliioner for materielen, hvilket skulle nedsänka Sverige under en lång tid uti en fruktansvärd skuld, som, genom stora utsugande räntor och amortering, skulle uppgå ull ej windre än 288,000,000 riksdaler, tor hvilka penningars utbetalning till utlanlingar hvarje tänkande medborgare säkerligen bäfvar, särdeles om krig, missväxt eller andra landsplågor under amorteringsuden hemsöka 088. Valet synes icke fordra lång besioning. Resultatet. Om denna julklapp rikvigt begagnas previst efter ordalydelsen i detta förslag, så kan den på 17, högst 18 år inbringa istatskasan. 116D mill rar och dermed kunna på 10 år de iterstående stambanorna byggas, och 7 å 8 år deretter den huwulls sjorda jernvägsskulden liqvideas. Sälunda besparas tillämrade räntor och amorteringsutgifter fter. 172 mill. Summa-vinst för Sverige 288 mill. rdr; ch dessutom jernvägar utan skuld. Vi skola med snaraste återkomma till letta märkliga förslag hvilkat anfag,